You are currently browsing the monthly archive for maj 2010.

Syster Umbra ingår nu i Svenska Byggnadsvårdsföreningen styrelse; ett spännande hedersuppdrag!

Jag ser fram emot att få träffa alla intressanta människor i styrelsen, säkert kan jag lära mig något att ta med hem till Småland – både Byggnadsvård Qvarnarp och mitt eget företag. Själv vill jag arbeta bl a för samarbete/verkan, entreprenörskap och opinionsbildning. Nästa styrelsemöte blir i Finland, Byggnadsapoteket i Billnäs i mitten av juni. Det ser jag fram emot av flera orsaker; bl a ska det bli intressant att jämföra byggnadskulturen och kulturmiljövården i länderna. Mina barndomsminnen är att man inte är så rädd för färg varken in- eller utvändigt som i Sverige – få se om det har ändrats eller ej. Plåtkakelugnen som är typisk för Finland, såg jag i de baltiska länderna också. Det ska bli roligt att prata finska. Och kanske få ta en rejäl bastu, en rökbastu förstås..

Foto: Rikard Källbom

Annonser

Ett besök i Riddarholmskyrkans torn imponerade, för gjutjärnsspirans sinnrika och komplicerade konstruktion, stora mått – och nygotiska skönhet. Kontruktionen består till övervägande del av gråjärn, även om det finns inslag av smide och den renoverades senast på 1960-talet.  Spiran är gjuten av Åkers Styckebruk, ett av landets äldsta industrier och ritad av Erik Gustaf Göthe. Initiativtagare till gjutjärnsspiran var Samuel Owen, ofta kallad den svenska verkstadsindustrins fader. Den kom till efter en brand 1835, som rasade i tre dagar. Syster Umbra njöt av den tekniska konstruktionen men även intrycket att något så tungt och massivt samtidigt kan upplevas så eteriskt och öppet.

Foto: Arja Källbom

Byggnadsvårdsföreningens vårresa hölls i Stochkolm 21-22 maj, med temat stadsutveckling och- planering. Där hölls många intressanta föredrag om stadsutveckling, arkitektur, upplevelse av stad, politiker & exploatörer, kärn- och ytterområden mm. Många omdebatterade projekt i Stockholm användes som exempel t ex Hotell Waterfront, Slussen m fl.. Bl a konstaterades att städernas lokala särarter tenderar gå mot likriktning, att den rumsliga gestaltningen tenderar bli mer och mer bildmässig, att offentliga rum blir kommersiella samt att städerna snarare blir fullbyggda och förtätade än bibehåller sin potential för förändringar och flexibiltet. Andra dagen mättes upplevelsen av stadens årsringar (från 1700-tal till idag) med en vetenskaplig metod, och alla deltagare besökte Söder. Grönområden, lummighet, takfotshöjd 2-3 våningar, vägbredd, fasadfärger och – detaljer, markbeläggning var faktorer som Syster Umbra noterade som särskilt viktiga för att  upplevelsen av staden skulle kännas harmonisk, trygg och intressant. Trädgårdsstaden från 1920-talet var underbar! Konferensen avslutades med ett intressant studiebesök i Riddarholmskyrkan, med sitt gjutna torn som väckte barnslig förtjusning hos Syster Umbra. Mer om detta senare…

Grönskan från lindarna ner till Maria Magdalena kyrka var omöjlig att motstå.
Hotell Waterfront konkurrerar på ett klumpigt sätt med Stadshuset. Det är inget mot vad Höghushotellet som planeras i riksintresset Tändsticksområdet i Jönköping, kommer att göra.
Foton : Arja Källbom

Syster Umbra har avslutat sin andra kurs i Färglära på Borås Högskola (totalt 15 hp). Fördjupningsarbetet handlade denna gång om färgsättning av Ormaryds stationshus byggt 1898. Äggoljetempera, limfärg, kalkfärg och linoljefärg kommer att användas. Tidigare fördjupningsarbeten handlade om historisk och modern färgsättning av en karljohan-tapet och framtagning av en färgkollektion för färgsättning av karljohan/empirmiljöer. Nu är ögonen observanta och händerna varma. Härligt!

Foto: Utställning pågår. Färgprover med äggoljetempera. Arja Källbom


Syster Umbra arbetar f n med färgsättning av interiörer och måleri. Nu kommer Ittens färglära väl till pass! Färgvalen blir även en kombination med vad vi hittat som tidigare färglager, rummens tänkta funktion och vad som är typiskt för tiden i huset..och ägarens önskemål förstås.

Färgprov i linoljefärg och äggoljetempera, fragment av äldre schablonmåleri som ska rekonstrueras och få en ny färgsättning. Foto: Arja Källbom

Syster Umbra skär schabloner och river lump-papp i ark, förberedelser för stundande arbeten i Vetlandatrakten tillsammans med målarkollegan Britt-Marie Sjöbeck. Brädtak ska limfärgsmålas, väggar tapetseras med lumppapp för målning med limfärg/tempera. Den nyklassicisitiska byggnaden från 1800-talets början ska få tidstypiska takbårder med palmetter och ett äldre väggmåleri ska rekonstrueras (schablonmönster). Fler golv ska dekorationsmålas med linoljefärg. Någon ådringsmålning ska vi hinna med också, liksom dekorationsmålning av ett mindre halltak. Nu ska kritan vägas upp och läggas i blöt.

Foton: Arja Källbom

Kollegan Britt-Marie Sjöbeck tapetserar timmervägg med lump-papp


..och jag byggdes av den privatägda järnvägslinjen Nässjö-Oskarshamn (NOJ) 1912. Linjen NOJ byggdes av engelsmän och svenska eldsjälar 1874, efter många år av diskussioner och förberedelser. Det skulle dröja ända till 1947 innan Staten tog hand om linjen. Faktiskt ville greve Adolf Eugen von Rosén redan 1845 få till stånd järnvägar i landet, men det skulle dröja ända till 1866 innan det första svenska loket kunde rulla. Då ska man betänka att man i England byggde järnvägsstationer redan 1830, och i Liverpool finns världens äldsta stationshus. Adolf Edelsvärd, en ingenjör med militära rötter liksom många andra byggare på den tiden, blev den som banade järnväg i fyrtio år vid statens järnvägar. Att han planlade och grundade Nässjö med utgångspunkt från järnvägen torde väl vara allmänt känt. Anläggandet av järnvägen NOJ var förenat med gigantiska summor – faktiskt över 6 miljoner riksdaler-  och de som brann för järnvägen tvingades söka okonventionella lösningar. Vad annat än eldsjäl ska man annars kalla t ex ryttmästaren Hultenheim från Oskarshamn, som fann finansiärerna  i England? I en tid när få svenskar ens kunde prata engelska?

När spåret kunde ha dragits Nässjö-Eksjö-Vetlanda-Oskarshamn – drogs den istället tacka vare starka viljor över Nässjö-Eksjö-Bruzaholm –Hultsfred-Melby-Oskarshamn. Vad var deras starka intressen, kan ju en gammal stationsbyggnad undra? Hursomhelst, engagerades bygderna kring järnvägen i inköpen av aktier – som ju var minst sagt kostsamma..! Och det trots att trakten var tämligen fattig efter svåra nödår. Det var ju för intet, som många smålänningar begav sig till det stora landet Amerika, på andra sidan det stora havet. 1874 startade då linjen NOJ av byggentreprenören Clark, Punchard & Son. Linjen byggdes upp under stor möda, och många enkla stationshus av trä byggdes i Eksjö, Ingatorp, Lönneberga m fl. Nåväl många år förflöt utan att jag ska fördjupa mig i detaljer – problematiskt var det många gånger.. 1898 bildades då Nässjö Oskarshamns nya järnvägsaktiebolag och järnvägstrafiken ökade lavinartat tack vare industrexpansioner och att många människor äntligen hade råd att färdas på järnvägen. I Bruzaholm behövde t ex bruket nå ut med sina produkter över landet och resten av världen.

Bangårdarna blev större och större..och ägarna ville bygga nya, större och finare stationsbyggnader än de enkla, små i trä. I de flesta fall revs de men ibland byggdes husen på med en våning till.  Stationshuset blev i en del fall plötsligt byns största arbetsgivare, och där kunde finnas även post och telegrafbyråer. 1912 fick då Bruzaholm sitt nya fina stationshus. Det var f ö samma år som Titanic sjönk, och snart skulle stridkanorna mullra i Europa. På en huggen granitfot byggdes jag bastant och stadig i timmer, och brädpanelades..Tre hela ståtliga skorstenskronor hade jag och en stor kupa mot järnvägen. Stilig och grann, var jag. Byn stolthet, faktiskt.

Nybyggd 1912 av Nässjö-Oskarshamns Järnväg (1).

Genom åren har jag sett stinsar med familjer komma och gå. Ja, deras familjer har ju bott under mitt tak och jag har hört barnspring och stoj i trapporna. Här har många arbetat, kommit tidiga mornar och sena kvällar. Många resenärer som väntat på att tåget ska komma. I väntsalen har jag hört deras hemligheter viskas, sett deras längtan, förväntan, oro, ilska och sorg gnissla inombords som om det vore i mina egna väggar. Jag har sett många små och stora människor komma och gå och jag har sett flickor och pojkar bli vuxna kvinnor och män. Många människor reste vidare..mot vänner, affärer, arbeten, familjen, kärleken. Och jag har hållit dom under mina vingar i väntan – mot på färden, solid  och stark. Men det ett tag sen nu…jag är inte länge så viktig på orten som jag var då och jag känner mig lite skröpplig.  Bilar är ju idag så bekväma och smidiga. Fast det sägs att järnvägen är framtidens färdsätt.

Så – jag väntar, i tystnad och dvala. Det kan jag göra i många år till, för jag är så rejält byggd och färgen är mest kosmetika på mitt skinn. Det är inga större fel på mig, med ett helt tak kan jag stå här i flera hundra år.. fast så länge kan nog inte Trafikverket vänta. Jag har hört att mitt öde diskuteras…Vad kan jag säga? Gladeligen, skulle jag få liv igen som byn hjärta.  Jag kan bli så ståtlig igen!

Vill du ge mig nytt liv igen?
Här kan du ha din verksamhet. Här kan du uppfylla dina drömmar.  Så nära spåret man kan komma! Och nära den där vägen som bilarna far fram på.

En pizzeria? Frisersalong? Skönhetssalong? SPA? Antikvariat? Turistbyrå?
Ateljé?  Bed & Breakfast? Pub? Antikaffär? Café? Kontor? Företagshotell? Samlingshus? Konsthall?
Tatueringsstudio? Litet tryckeri?
Eller ett litet hammam i djupaste Småland, varför inte – för bövelen? Jag har hört att Småland är fullt av driftiga entreprenörer – men var håller ni till?

Ett café med musikaftnar? Eller en antikaffär? Foto: Arja Källbom

Eller kanske kan du till och med flytta mig härifrån… Jag skulle inte längre vara vid spåret, där jag byggdes, men jag slipper i alla fall att bli flis. Klockan klämtar, fem i tolv.  Kom väldigt snart, innan jag är ett minne blott.

Såhär ser jag ut idag; fortfarande en skönhet som behöver lite omtanke.
Foto: Arja Källbom april 2010


Kontakta Gunilla Borgström på Trafikverket (f d Banverket) på telefon 040-202762.

Varma och innerliga hälsningar från stationshuset i Bruzaholm.

Referenser:

  1. Nässjö-Oskarshamns järnväg 1874-1924. Clemens 1924.
  2. Stationshus – järnvägsarkitektur i Sverige. Linde Bjur 2009.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Gör sällskap med 37 andra följare

Annonser