You are currently browsing the category archive for the ‘Kompetensutveckling’ category.

Jag fick förmånen att delta i två limfärgskurser för målare som Hantverkslaboratoriet anordnade i vinter, totalt under drygt en veckas tid. Lärare var Tom Granath, målare med 30 års erfarenhet av äldre färgtyper och metoder. Han har också varit gästhantverkare på Hantverkslaboratoriet kring limfärg, och undervisat vid de halvårslånga utbildningar som förut fanns på Göteborgs Universitet. Att gå sådana här kurser med verksamma kollegor är mycket givande.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Förutom stor dos teori kring hur limmer  fungerar, provas, repareras eller beskrivs hade vi mycket praktiskt arbete. Hur ska underlaget prepareras för limfärg, liksom hur man dekorationsmålar på limfärg (schablonering, streckdragning). Vi fick ”vända” en svag limfärg med såpvatten, och band svag limfärg med mjölkvatten.  Vi gjorde limfärger på hudlim, benlim, harlim, carragenalg/rödalg, cellulosa, kasein. Limfärgerna är billiga, sunda, och mycket vackra.

Jag blev mycket förtjust i limfärgerna på benlim. De är inte svåra att tillverka men kräver lite planering då limmerna ska lämnas att svälla över natten och krita/pigment mängas. Man kan välja att göra limfärg på andra pigment med, men jag upptäckte att en liten tillsats krita kan lyfta lite intetsägande fulltoner. När färgen hålls i vattenbad under strykningen är det lätt att stryka ut den och man hinner måla vått i vått. Då är konsistensen ungefär som vatten. Om den inte läggs i vattenbad blir den ”kort”, svårstruken och kärvar. Limfärgerna på benlim blir fasta, lite blanka, och kan poleras upp till fin glans med en linneklut. Och de glittrar i släpljus, fantastiskt vackert!

Man får dock vara snabb och det är svårt att reparera misstag. En rätt preparerad limfärg är lätt att dekorationmåla eftersom den inte ”hugger” och penseln glider lätt över ytan.
Här är några väggytor som jag målade upp, med egna mönster. Lod, vattenpass och tumstock rekommenderas. Bäst gillade jag mönstret på lila botten, som jag gjorde efter inspiration från en tapet på Drottningsholm. Johan Monsen, Dalarnas Förgyllning & Måleri tillverkade en vacker tapet med frisk färgsättning.

Annonser

Hösten har inneburit många utbildningar.
Under Byggnadsvårdskonventet i Mariestad höll jag och en kollega en praktisk workshop kring vattenglasfärg och kalkfärg på puts för ett trettiotal deltagare. Vi hade puts med olika sorters bruk, för svagt bruk, med betonglagningar och med sprickmönster. Vi visade hur man kan stärka svag puts med utspädd kalivattenglas, hur sprickor kan slammas med armerad vattenglas och hur grundning och målning går till. På ytorna användes ren vattenglasfärg och sandkalk i en röd ockra. Även silikatkritor provades, de fungerar som akvarellpennor och förseglas med kalivattenglas. Vi diskuterade ett stort antal myter och vanliga missuppfattningar för vattenglasfärg.

Ett trettiotal blivande byggnadsantikvarier och föremålsantikvarier på Uppsala Universitet, campus Gotland fick tre dagars undervisning om Färg som Material, varvat med teori och praktik och många exempel från praktiskt yrkesliv. Vi blandade äggoljetempera, kaseinfärg, kaseintempera, kalkfärg, limfärg på harlim, målade vattenglas på gotlandskalk, strök linoljefärg och testade kallvattenfärger. Med mera..Förhoppningsvis kommer några elever att göra projektarbeten kring färg eller t o m vidareutbilda sig inom ämnet. Någon elev tänkte pausa och gå dekorationsmålarutbildningen i Tibro! Om beslut fanns där sen förut är oklart men det gladde mig ändå.

En skräddarsydd kurs för två personer ett veckoslut kring emulsionsfärger för screentryck innebar många varianter av kalkkasein och torkande oljor och vegetabilska klister i olika styrkor och konsistens. Att hålla en sådan kurs ger även läraren många nya insikter, eftersom kraven också är annorlunda för en sådan färgapplikation, jämfört med penselmålning.

Att ha kunskap är bra, men vad är den värd om inte andra kan ta del av den? Att dela med sig av den till studenter och yrkesfolk ger även glädje och inspiration tillbaka. Mina egna vidareutbildningar har under hösten handlat om fördjupning i äggoljetempera och även i den uråldriga japanska tygfärgningskonsten shibori. Kreativitet .

The purpose of education
is to replace an empty mind 
with an open one

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Mitt gästhantverkarprojekt på Hantverkslaboratoriet om vattenglas går att ladda ner här eller beställa i tryckt version från Göteborgs Universitet.

Vattenglas silikatfärg

Studien handlar om vattenglas, ett fascinerande, flytande silikat. Det framställs genom att smälta kvarts med pottaska eller soda. Vattenglas som material har många och breda användningsområden. Av kalivattenglas kan man bland annat göra färg. Vattenglasfärger har bevisat sin långa livslängd vid användning på ett antal fasader nationellt och internationell. Det är en hållbar och bra färgtyp med många tillämpningsområden. Färgtypen är en mineralisk, diffusionsöppen färg som integreras med underlaget. Den har en stor kemisk inerthet och tål kraftiga väderpåfrestningar (dock ej mekaniska påfrestningar). Det finns också många förutfattade och felaktiga meningar om vattenglas, t.ex. att det är hårt, tätt och irreversibelt. Kalivattenglasfärg används på puts, t.ex. istället för kalkfärg/KC-färg och i fall där puts reparerats med många olika typer av bruk. Vattenglasfärg är porös,permeabel, antibakteriell, obrännbar, snabbtorkande. Färgerna är helt luktfria och mörknar inte. Dessutom är vattenglasfärger hälsosamma eftersom de inte avger gaser eller ämnen. Det finns byggnader i stenstäder från slutet av 1800-talet, t.ex. i Göteborg,Sundsvall och Oslo, som har vattenglasfärg som originalfärgtyp. Trots det är materialet ganska outforskat. Vattenglas kan användas för att rädda bruk och putsfasader med låg hållfasthet genom att stärka materialet med upprepade behandlingar medutspätt vattenglas s.k. fasadrehabilitering. Vattenglasfärg och dispersions- (enkomponents-) silikatfärg kan användas som permanenta eller temporära åtgärder för att rädda byggnader eller byggnadsdelar som annars hade rivits eller krävt stora investeringar för åtgärder (omputsning, färgsanering, omgjutning av fasadkomponenter o.s.v.). Färgen kan användas för de flesta mineraliska underlag, t.o.m. gips om den grundas med grundfärg avsett för det. Färgtypen användes även för byggnadsmåleri på trä samt utvändigt dekorationsmåleri på puts (stereokromi). Det har även använts som skydd av natursten.
Att få en levande vattenglasfärgsmålad yta är en fråga om måleriteknik och den kan fås så snarlik kalkfärg i utseende att den är svår att visuellt särskilja från det. Vattenglasfärg målas alla prima, al secco – vått i vått på torr puts. Den kan användas för dekorationsmålning t.ex. konstnärsmåleri, marmorering, grisaille, schablonering m.m. men kräver ett flyhänt handlag. Livslängden hos målade ytor begränsas främst av att vattenlösliga kaliumkarbonater eroderar från ytan.
Färgtypen är känslig för genomblödning (efflorescens) av salter, tjäror/sot, rost och missfärgas om den
målas på organiska skikt. Den har sämre livslängd påhorisontella ytor än vertikala utomhus.

Plåt 13 är en årlig konferens som ett antal plåttillverkare anordnar för att visa exempel på hur deras produkter kan användas. Den hölls i Göteborg den 7 mars, och det var intressant. Det var det tankeväckande att få en inblick i hur arkitekter resonerar när det gäller t ex tillbyggnad av äldre byggnader. En katt bland hermelinerna..

Det visades både goda och mindre goda exempel. I de goda exemplen tog arkitekten hänsyn till den äldre byggnaden och visade den respekt i form av materialval, höjde och utformning. Utformning som var modern och uttryck för vår egen tid. I andra exempel kändes lösningarna mycket brutala och respektlösa mot originalet. Det var också ett tillfälle att träffa och diskutera med tillverkare av t ex kopparplåt, zinkplåt och rostfritt. Möjligheter och begränsningar med olika material för te x tillämpningar som taktäckning. Flera kyrkor har ersatt stålplåt med zinkplåt, som i en del fall visat sig också vara ursprungligt takmaterial. Zinkplåt behöver inte målas och har en lång livslängd.

Jag skulle vilja se en sådan här konferens för byggnadsvårdens material, med goda exempel på varsamhet, ändrad användning, till/ombyggnad. Att bli informerad och inspirerad..Varför inte?

monter förm

Monter med olika fasadplåtar

kold förm

Koppar i konstverk av ML Kold.
Foton: Arja Källbom

Jag är nu inskriven på Mullsjö Folkhögskola, i en portfoliokurs med fem elever. Vår lärare är Örjan Henriksson, verksam som fotograf och lärare på skolan. Jag hade Örjan Henriksson som lärare på kursen i Fotografisk bild på Högskolan i Jönköping  (15 hp), som jag gick 2010-2011. Tyngdpunkten låg då på analogt foografi. Denna specialkurs som rör både digitalt och analogt foto, pågår till maj 2011. Den avslutas med en utställning. Jag hoppas fortsätta utvecklas som fotograf, och fota annat än bara ruckel och  gamla miljöer..om det går..

Foto: Arja Källbom

I år har det blivit en del murning, och mer ska det bli. Förutom demontering och uppmurning av kakelugnar så har jag fått inblick i den danska traditionen om att täta naturstensmurstockar med lerbruk och juteväv. En sinnrikt konstruerad säck används som kan komprimeras och sträcks i kanelen, beroende på dess tvärsnitt och motstånd. Det görs med muskelkraft, eftersom en vinch snabbt skulle dra sönder säcken. För en stor kanal behöver man vara tvvå; en som drar säck, en som drar i bottenrepet. Det kan vara tungt! Lerbruket slängs ned på ömse sidor om säcken, som dras i etapper.  Innan glidgjutningen tvättas kanalerna med en välling av kc-bruk. Har man otur släpper lerbruket från väggarna. För oss gick linorna till ballasten, som ligger i säcken, av. Då ramlade säckar och bruk ned med ett duns..och det vara bara att börja om. I det här fallet tog murstocken ovan nock ned närmare en halv meter eftersom den var ommurad med tegel, dessutom med cement. den kommer att muras upp med natursten och kalkbruk igen. Den danska metoden är intressant och fungerar med en smart princip.

Ballongglidgjutning pågår av naturstenskanaler. Foto: Arja Källbom

Syster Umbra är medlem i ett aktivt företagsnätverk som heter Byggnadsvård Qvarnarp. En stor fördel med nätverket är att vi kan lära av varann; gå kurser, praktisera eller vara lärlingar hos varann. Eller helt enkelt göra uppdrag tillsammans. Syster var med på en kurs i kakelugnsmakeri i början av juni med murarmästare Hans Larsson. I kursen ingick hur man märker och plockar ned en kakelugn, hur man plockar ned och tätar toppen, hur läckage i bakmur tätas, hur spruckna kakel lagas, hur den fogas om samt hur en kakelugn ska eldas. En första hjälpen för kakelugnar, helt enkelt. Ibland är det också bråttom att rädda kakelugnar som skulle gå förlorade när hus ska rivas. I slutet på oktober sätter vi upp de två ugnar som vi plockade ned. ytterligare en kul helg med kollegor. Det är mycket som är roligt med gamla hus. Inte bara måleri och tapeter…

Foto: Vattning av kakelugnstopp inför nedplockning.

Syster Umbra har fått ett uppdrag som gästhantverkare på Göteborgs Universitet, Hantverkslaboratoriet.

Projektet syftar till att dokumentera och analysera hantverksmässiga kunskaper kring vattenglas-, kasein- och vaxfärger från 1900-talets början. Undersökningen avser ingredienser, recept, appliceringsmetoder, underlag, karaktäristik, åldrande samt underhåll och renovering. I arbetet kommer att ingå intervjuer av äldre målare, och praktiskt arbete.
Sigurd Möllers målarhandbok från 1940-talet är en av de källor som kommer att användas.

Jag är väldigt glad över denna möjlighet att under några månaders tid få ägna mig åt ett ämne som intresserar och lockar mig mycket- dessutom under professionell handledning. Arbetet utförs på deltid, beroende på andra uppdrag.

http://www.craftlab.gu.se/forskning/gasthantverkare/


Nyss hemkommen efter en underbar kurshelg med målarkollega på Wiks Folkhögskola. Slottsområde är fantastiskt vackert. Ämnet för kursen var screentryckning, och det var vansinnigt roligt! Kollegan och jag tryckte tapetmönster och gamla fotografier på stationshus och människor..och det var inspirerande att träffa andra människor och få ta del av deras alster och ideér. Att trycka mormors brev till barnbarnet, jämte ett foto av mormor som liten skidåkande flicka var väldigt vacker hyllning. Att göra ett foto av en minicooper i närmare 15 variantioner av färger, positiv/negativ, med/utan infällda färgfält fick fart på fantasin. Själv tryckte jag upp papegojtapeten från Skännninge tapetfabrik, blocktryck från mitten av 1700-talet på papper, mappar och kartong. Dom väntar nu på handkolorering efter förlaga. Gamla fotografier av Ormaryds stationshus blev också tryckta på grön och ockraröd botten samt även den tilltänkta nya företagsloggan. Kreativt roligt, och det gav mersmak. Nu vill jag vidare med fotoscreen, så att jag kan trycka upp egna foton!

Foton: Arja Källbom

Syster Umbra har påbörjat en utbildning i fotografisk bild, 15 hp på Högskolan i Jönköping. Efter färglärokurserna kändes det som ett naturligt steg för att observera och dokumentera omgivningen. I kursen ingå klassiskt fotografi, komposition, teknik, mörkrumsarbete m.m. Färdigheter i analog fotografi ger automatiskt färdigheter i digital fotografi, och skärper fotografens blick.

Så nu blir bilderna hädanefter en del svart-vita…färgen finns i min blick och i händerna. Fast både fotografi och färglära handlar om perception av  ljus..och färgläran ger också översättning mellan kulörer och gråskalor. Nu ser jag ett motiv i både färg och svartvitt, samtidigt..Förhoppningen är bl a att kursen ska ge möjligheter att förmedla den sinnesstämning som t ex en äldre byggnad försätter betraktaren i, men också att bättre kunna tolka informationen i äldre fotografier.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Gör sällskap med 37 andra följare

Annonser