You are currently browsing the category archive for the ‘Metallurgi’ category.

Vi jobbar med en vårdplan för Linköpings stift för två medeltida kyrkportar i Östergötland; Bjälbo och Skönberga. Dels tar vi fram arbetsbeskrivningar för hur smidet ska skyddas mot rost och fortsatt nedbrytning, dels hur det bemålade träet ska behandlas och målas. Vi tar också fram plan för metallografiska undersökningar med avseende på mikrostruktur, mikrohårdhet och kemisk analys. Det är sällan man har möjlighet till metallurgiska karakteriseringar av medeltida smidesjärn, så det ska bli riktigt spännande att få upptäcka vad materialet har att säga oss. Smidet symboliserar paradiset och portarna vägen dit.

Bjälbokyrkan är ättens Bjälbos f d gårdskyrka, byggt av Birger Jarls farbror Birger Brosa på 1100-talet. Birger jarls mot Ingrid Ylva byggde sannolikt tornet. Här känns Sveriges historia påtaglig. Bjälboporten är rikt ornamenterad med ett sirligt, tunt och arbetat smide. Även Skönberga kyrka kan ha uppförts av kungaätt. Skönbergaporten har både sirligt och grovt smide, och det syns rester av en äldre, gul bemålning. Tänk så många generationer dessa vackra portar ”sett” komma och gå.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Annonser

Station Ormaryd deltar som metallurgiskt stöd i ett projekt med finansiering av Riksantikvarieämbetet, som syftar till att rekonstruera processen i  s k Lancashiresmide.  Smidesprocessen använder träkol som bränsle, och färskar (reducerar kolhalten) råjärn i en härd till smidbart stål.  Även andra element oxideras t ex mangan och kisel. Slaggen bearbetas ur stålet med en mumblingshammare. Metoden fanns kvar i Sverige till 1964, då Ramnäs bruk lade ned processen, som användes bl a till klensmide. Metoden infördes av Gustaf Ekman på 1830-talet. Idag finns det ingen i landet som behärskar metoden.

I projektet deltar förutom bergsingenjör Rikard Källbom från Station Ormaryd AB även industrihistoriker Per Zackrisson från Svensk Byggtradition, industriantikvarie Ida Wedin och industrihistoriker Bengt Spade m fl. De praktiska försöken utförs på Karmansbo Bruk, som dock saknar en vällugn.

Foton: Rikard Källbom

Detta bildspel kräver JavaScript.

Något som kunde varit en snabb promenad från Gamla stan till Sabbatsbergsområdet tog mer än en timme. Kanske för att blickarna hela tiden drogs till husens takfot och omgivningens detaljer med stål, gjutjärn, koppar och zink. Det senaste halvåret har jag jobbat bl a med procedurer för målning av plåttak och utrett egenskaperna hos naturlig respektive konstgjord patina på koppartak. Ögat ser skivtäckta och bandtäckta plåttak i behov av underhåll eller i gott skick. Plåttak målade för att se ut som patinerad koppar. Koppartak  i brunoxiderat tillstånd och med naturlig och konstgjord patina. Just nu är koppar ett favoritmaterial! Den är så underbart vacker och kan ges många olika vitt skilda kulörer. Dekorativt gjutjärn har alltid varit ett favoritmaterial. Och Herr Källbom har också en teknisk licentiat på området.

Här kommer lite smakprov från promenaden. Njut.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Gjutjärn är ett material som ligger oss på Station Ormaryd AB varmt om hjärtat. Så är det också ett material som vi arbetat med i många år. Bergsvättarna utanför entrén till Jernkontoret fascinerar; vilka muskulösa små, mäktiga varelser!  Byggnaden är uppförd 1874-75; en gyllene tid för svensk gjutproduktion. Dessa Bergsvättar tillverkades av Bolinders Mekaniska Verkstad. Vi blev positivt överraskade över Elias Cornells ”Modernitetens fingeravtryck – gjutjärnets som byggnadstekniskt och dekorativt material”, en licentiathandling som omvandlats till en vacker och intressant bok efter författarens död. Mumma för två metallurger!

Foto: Arja Källbom

Där jag växte upp och tillbringade mina barndomsår, fanns glittrande, fängslande sten i bäckar och vattendrag. Jag samlade stenen av ren och skär ha-begär. Samma dragningskraft har den är, slaggstenen – om inte mer, nu när jag är förståndig nog att veta vad det är. Sinnerstenen, som den kallas i Bergslagen, visar att där funnits en hytta för järnframställning. Stenen finns i husgrunder, väggar i både bostadshus och ekonomibyggnader och den användes som vanligt byggnadsmaterial. Slaggstenen finns överallt i bygden..t o m i kyrkan. Bergsmännens kunskap var tekniskt högtstående och lukrativt, en gång stod landets export för 85 % av världsproduktionen. Som metallurg vet jag att slaggens typ med olka oxider av fosfor, mangan, järn, kalcium, kisel, aluminium spelar en viktig roll för frigörandet av järn från den platsspecifika malmen. Slaggens sammansättning påverkar i allra högsta gram järnets kvalitet och egenskaper, liksom dess tappning. Dess sammansättning påverkar naturligtvis dess kulör.

I Sunnemo fanns Tutemohyttan, som vi besökte i skolan. Det var liksom självklart att hyttan fanns där i dalen.  Denna lilla kraftstation fångade min blick och gav mig hjärtklapnning ett slag. Hyttan i dalen blåstes ned 1880, så kraftstatonen är då minst 130 år gammal. Hyttan startades 1640 av borgmästaren i Karlstad.  Den lilla kraftstation stod där i grönskan vid bäcken och pratade med mig om forna tider.

Foton: Arja Källbom

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Gör sällskap med 37 andra följare

Annonser