You are currently browsing the category archive for the ‘Ormaryds stationshus’ category.


Andra våningsplanet i Ormaryds f d stationshus har två sovrum. Dessa rum fick under en intensiv helg i Byggnadsvård Qvarnarps regi ny papp i väggar och tak. Tio deltagare fick lära sig konsten av Marcus Bilker; det var husägare, antikvarier, hantverkare. Taken i pärlspont hade fått skador i samband med ett gammalt takläckage och buktade ner. Med hjälp av domkrafter fästes taket upp igen och ojämnheter trollades bort med pappen.  Pappen har många fler fördelar, förutom att släta ut underlaget. Man slipper att avlägsna äldre lister och foder (som nästan alltid spricker, och därför ersätts med kopior), det går snabbt och är billigt. Många snickare tror tyvärr att gips är det enda som finns idag. Överlämna åt målaren att spänna papp istället, det blir både billigare och vackrare. Det går utmärkt att laga skador i papp.
Det var fantastiskt roligt att stationshuset fylldes med liv, rörelse och entusiasm. Jag tror minsann att huset är lite förnöjt just nu. Det är iallafall ägarinnan.

Foto: Arja Källbom

Annonser

Syster Umbra har avslutat sin andra kurs i Färglära på Borås Högskola (totalt 15 hp). Fördjupningsarbetet handlade denna gång om färgsättning av Ormaryds stationshus byggt 1898. Äggoljetempera, limfärg, kalkfärg och linoljefärg kommer att användas. Tidigare fördjupningsarbeten handlade om historisk och modern färgsättning av en karljohan-tapet och framtagning av en färgkollektion för färgsättning av karljohan/empirmiljöer. Nu är ögonen observanta och händerna varma. Härligt!

Foto: Utställning pågår. Färgprover med äggoljetempera. Arja Källbom


Detta foto på Ormaryds station skickades från en hjälpsam arkivarie. Det är taget en varm sommardag av en okänd fotograf.
Av solen och skuggornas läge att döma är fotot taget kring lunchtid.  De både sovrumsfönstren på övervåningen står öppna, så det var nog en varm sommardag. På den stora träverandan, som inte finns kvar idag, satt resenärer och svalkade sig i skuggan. Stinsen heter troligen K Lindgen och han hade jobbat några år på stationen, som förövrigt var ortens största arbetsplats. Det var en viktig plats, och det hölls städat och fint kring stationen, med stammade parkträd  och flaggstång. En kvinna i hatt står och väntar med sin väska, kanske har hon inte ro eller plats att vänta i skuggan. Hennes tåg väntas kanske snart, och hon påbörjade sin resa. Det är sådana foton som gör Syster Umbra lycklig, där både människor och plats finns med. Och glad att detta stationshus är vårt.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Gör sällskap med 37 andra följare

Annonser