You are currently browsing the category archive for the ‘Publikation’ category.

Vi har gjort en kunskapssammanställning om tjära på trätak på uppdrag av Hantverkslaboratoriet/ Svenska Kyrkan om tjära.

rapportfront mini

Tjära har producerats under mer än tusen år, både småskaligt och storskaligt med ett stort antal metoder. Torrdestillation/pyrolys är en av de äldsta pyrotekniska produktionsmetoderna näst efter metallframställning. Under stormaktstiden var Sverige världens största exportör av tjära, som var landets tredje största exportprodukt efter järn och koppar. Tjära hade ett brett användningsområde till skepp, byggnader och folkmedicin. Man använde både lövträtjära och barrträtjära. Omkring mitten av 1900-talet övergavs töretjära till förmån för andra produkter. Det resulterade i att vi nu har brutna traditioner och ett stort kunskapsbortfall kring inhemsk tillverkning, kvalitetsbestämning och materialkarakteristik samt kunskaper om applicering, då tjärtillverkningen i princip dog ut. I Finland och Norge har man i större omfattning återtagit mer kunskap, där tjära blivit föremål för forskningsprojekt och avhandlingar kring tjärning av kyrkliga stavspåntak. Använda tjärtyper och förekomst av arbetsbeskrivningar varierar mellan Sverige, Norge och Finland. Det finns olika synsätt och erfarenheter mellan de nordiska länderna beträffande tjärans ev. förbehandling, förvärmning vid applicering, antalet strykningar och årstid för applicering mm. Om detta och mycket mer kan du läsa i rapporten som går att ladda ner här eller beställas från Göteborgs Universitet.

Annonser

Mitt gästhantverkarprojekt på Hantverkslaboratoriet om vattenglas går att ladda ner här eller beställa i tryckt version från Göteborgs Universitet.

Vattenglas silikatfärg

Studien handlar om vattenglas, ett fascinerande, flytande silikat. Det framställs genom att smälta kvarts med pottaska eller soda. Vattenglas som material har många och breda användningsområden. Av kalivattenglas kan man bland annat göra färg. Vattenglasfärger har bevisat sin långa livslängd vid användning på ett antal fasader nationellt och internationell. Det är en hållbar och bra färgtyp med många tillämpningsområden. Färgtypen är en mineralisk, diffusionsöppen färg som integreras med underlaget. Den har en stor kemisk inerthet och tål kraftiga väderpåfrestningar (dock ej mekaniska påfrestningar). Det finns också många förutfattade och felaktiga meningar om vattenglas, t.ex. att det är hårt, tätt och irreversibelt. Kalivattenglasfärg används på puts, t.ex. istället för kalkfärg/KC-färg och i fall där puts reparerats med många olika typer av bruk. Vattenglasfärg är porös,permeabel, antibakteriell, obrännbar, snabbtorkande. Färgerna är helt luktfria och mörknar inte. Dessutom är vattenglasfärger hälsosamma eftersom de inte avger gaser eller ämnen. Det finns byggnader i stenstäder från slutet av 1800-talet, t.ex. i Göteborg,Sundsvall och Oslo, som har vattenglasfärg som originalfärgtyp. Trots det är materialet ganska outforskat. Vattenglas kan användas för att rädda bruk och putsfasader med låg hållfasthet genom att stärka materialet med upprepade behandlingar medutspätt vattenglas s.k. fasadrehabilitering. Vattenglasfärg och dispersions- (enkomponents-) silikatfärg kan användas som permanenta eller temporära åtgärder för att rädda byggnader eller byggnadsdelar som annars hade rivits eller krävt stora investeringar för åtgärder (omputsning, färgsanering, omgjutning av fasadkomponenter o.s.v.). Färgen kan användas för de flesta mineraliska underlag, t.o.m. gips om den grundas med grundfärg avsett för det. Färgtypen användes även för byggnadsmåleri på trä samt utvändigt dekorationsmåleri på puts (stereokromi). Det har även använts som skydd av natursten.
Att få en levande vattenglasfärgsmålad yta är en fråga om måleriteknik och den kan fås så snarlik kalkfärg i utseende att den är svår att visuellt särskilja från det. Vattenglasfärg målas alla prima, al secco – vått i vått på torr puts. Den kan användas för dekorationsmålning t.ex. konstnärsmåleri, marmorering, grisaille, schablonering m.m. men kräver ett flyhänt handlag. Livslängden hos målade ytor begränsas främst av att vattenlösliga kaliumkarbonater eroderar från ytan.
Färgtypen är känslig för genomblödning (efflorescens) av salter, tjäror/sot, rost och missfärgas om den
målas på organiska skikt. Den har sämre livslängd påhorisontella ytor än vertikala utomhus.

Byggnadshyttans skrift om restaureringsarbeten på de gotländska kyrkorna 2007-2008 kom i dagarna.  Ett kapitel i skriften har författats av Syster Umbra och hennes kollega och vän Marleen Kolmodin; ”Kyrkomålarens pigment – analys av bysantinskt muralmåleri i Garde Kyrka. ”   Vi beskriver provtagning, analysmetoder och analysresultat för ett antal pigmentprover som togs från det 850 år gamla måleriet i samband med restaureringen av kyrkan. De ingående pigmenten beskrivs, bl a hittades äkta ultramarin, cinnober och blyinnehållande färger. Och jordpigment förstås, använda av människan sedan urminnes tider.
De arbeten som vi utförde i Garde kyrka, har gett mersmak att få lära sig mer om bysantinsk kultur och bysantinskt måleri; symbolik, tekniker och material. En studieresa till Istanbul, Östeuropa/Balkan och Ryssland vore inte helt fel någongång..om kanske ett stipendium ville falla ner från himlen?

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Gör sällskap med 37 andra följare

Annonser