Vi jobbar i ett projekt som finansieras av Riksantikvarieämbetet och Svenska Kyrkan via GU/Hantverkslaboratoriet (2015-2017). Syftet är att tillgängliggöra och samla information kring målning av takplåt för kulturhistoriskt värdefulla byggnader (byggnadsminne eller motsvarande). Det gäller t ex historiska och nutida arbetsbeskrivningar, kontrollmetoder, materialkarakteristik, kompetensbehov, förbehandlingsmetoder mm. I referensgruppen deltar folk från finansiärerna men även FFV, Länsstyrelserna, arkitekter, plåtkonsulter, byggnadsingenjörer m fl. Vårt första möte hade vi häromveckan i Karlsborg. Vi besökte gamla vattenverket, som har testtakfall med olika material/metoder och har pågått sedan 1990-talet. Dessa fälttester och även andra, t ex Skånska gruvan på Skansen, kommer att utvärderas i år.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Annonser

Den 25 oktober höll vi en intensivkurs på Vederslöf Byggnadsvård utanför Växjö kring naturliga färger, äggoljetempera, mjölk/kaseinfärg och kaseintempera baserade på jordfärger och oorganiska ogiftiga pigment. Faktiskt blev det så många anmälda att vi körde en repris dagen därpå, och tvingades även tacka nej till anmälningar. Fantastiskt positivt med så stort intresse kring naturliga färger! Totalt hade vi 14 deltagare.

” Vi vill inte ha mer gifter omkring oss. Vi tänker på vår hälsa, på våra barn. Det finns inget förtroende kvar för färgbranschen representerade via vanliga färgaffärer- dom kan ju ingenting! Dom här färgerna är så hållbara, vackra, levande och har liksom ”andliga” dimensioner– som påverkar oss på positivt sätt. Vi vill ha färger baserade på förnyelsebara råvaror. Frihet att blanda egna färger för vårt hem och till konstnärsmåleri.”

Det här är exempel på motiveringar till varför deltagarna ville lära sig mer dom här färgerna. Efter kursen utbrast en deltagare: ”Det här är lycka!”. Vi kan bara hålla med!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi jobbar med en vårdplan för Linköpings stift för två medeltida kyrkportar i Östergötland; Bjälbo och Skönberga. Dels tar vi fram arbetsbeskrivningar för hur smidet ska skyddas mot rost och fortsatt nedbrytning, dels hur det bemålade träet ska behandlas och målas. Vi tar också fram plan för metallografiska undersökningar med avseende på mikrostruktur, mikrohårdhet och kemisk analys. Det är sällan man har möjlighet till metallurgiska karakteriseringar av medeltida smidesjärn, så det ska bli riktigt spännande att få upptäcka vad materialet har att säga oss. Smidet symboliserar paradiset och portarna vägen dit.

Bjälbokyrkan är ättens Bjälbos f d gårdskyrka, byggt av Birger Jarls farbror Birger Brosa på 1100-talet. Birger jarls mot Ingrid Ylva byggde sannolikt tornet. Här känns Sveriges historia påtaglig. Bjälboporten är rikt ornamenterad med ett sirligt, tunt och arbetat smide. Även Skönberga kyrka kan ha uppförts av kungaätt. Skönbergaporten har både sirligt och grovt smide, och det syns rester av en äldre, gul bemålning. Tänk så många generationer dessa vackra portar ”sett” komma och gå.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Punamulta – rödmylla, är finsk benämning på rödfärgspigment som biprodukt från metallurgiska processer. Italienröd är motsvarigheten till Falurödfärg och kommer bl a från Hangö Bruk i Finland. Den är mer eldig, orange och lysande än vår Falu ljus. Pigmentet finns att köpa bl a på Qvarnarps Byggnadsvårdsbutik i Eksjö. Förväxlas ej med t ex venetianskt rött, som kan innehålla gips.

Så här kan den se ut som bas i tempera för interiört bruk, jag har strukit upp den på puts med en gråbeige bröstning också i tempera. Med fördel kan den strykas på en gul bottenfärg. Det är fantastiskt hur färg kan påverka, jag går efter flera dagar fortfarande på moln.Vad händer inom oss när vi får uppleva skönhet?

Italienrött i tempera. Foto: Arja Källbom

Italienrött i tempera. Foto: Arja Källbom

 

Den ljusnar och klarnar något när den härdat klart. Man skulle kunna tro att ett rum krymper med denna kulör, men upplevelsen av detta rum blev tvärtom – det känns som större. Som slamfärg på träbyggnader är den också vacker. Med tanke på att Falu ljus numera är så kostsamt att köpa i lösvikt så att det inte är möjligt att koka egen slamfärg, är det här ett bra alternativ för den som vill upprätthålla traditioner.

 

Ett ungt par köpte ett orört smålandshus i en by, för att det var det autentiska huset dom föll för. De har under några år renoverat, byggt till och kompletterat hus med nytt värmesystem, kök, toalett, innanfönster, isolerade bjälklag mm. De har tagit bit för bit efter ork och förmåga.

Så kom då turen till övervåningen, där det finns flera vackra rum, men tapeter och väggmålningar från 1890-1910-tal. Vackra, men trasiga och smutsiga. Taket, som hängde i trasor, har jag redan berättat om och visat. Tapeterna i en stram wienerjugend gjorde jag rent, lagade och retuscherade. Revor är fastade, hål ilagade, fuktfläckar spärrade och åtgärdade. Det går t ex att ta ner tapet från kindmurarna (som ju hör till eldstaden) för att ha lagningsmaterial, använda torrpasteller för att retuschera mm. Buktande papp kan fästas. Tapeterna är nu hela och rena. Inte perfekta, men så är de ju också över hundra år. Inget stör ögat längre. Tidsåtgången för att restaurera tapeterna i detta rum var två dagar.

Det som är så glädjande är att det här unga paret redan från början varit inställda på att dessa ytskikt, som har höga skönhetsvärden och kulturhistoriska värden, ska bevaras. Det var ju en avgörande anledning till varför de köpte just detta hus. I sina visioner har de sett ytorna som i det nu iordninggjorda rummet. De letade rätt på en hantverkare som är kapabel att laga och komplettera med stor respekt för originalet. Det ska de ha heder för. Sånt gör mig glad i hjärtat.

Annat var det med första avsnittet av Sommar med Ernst förra veckan. Huset som är föremål för sommarens program är helt underbart, med stora ljusa rum och vackra ursprungliga ytskikt. När tapeterna i salen revs ut blev jag tämligen upprörd. De hade kunnat vara kvar och gett salen en fantastisk känsla och karaktär. Det är ju inte säkert att de nya ägarna uppskattade den gamla tapeten. Om de gjorde det – och tapeten revs ut för att man inte visste att den kan göras fin, så är det väldigt sorgligt. Det går att göra iordning tapeter med ganska enkla medel. De kan fortsätta vara till ögats njutning och få fortsätta berätta sin historia. Och faktiskt är de kulturhistoriska värdena även ekonomiska värden.

Rengjord och lagad tapet.

Rengjord och lagad tapet. Foto: Arja Källbom

Exempel på skada före åtgärd. Revan spikades in och lagades.

Exempel på skada före åtgärd. Revan spikades in och lagades. Foto Arja Källbom

Pappspända tak är ett smart sätt att relativt enkelt få ett slätt tak. Ett trasigt enfärgat tak t ex ett vitt tak, är lätt att laga och det kan en lekman klara av. Skador spikas ihop och makuleras med torr- och våtremsa över spikremsorna. Om det saknas papp kompletterar man genom att spänna ny papp. I princip gör man så med ett dekorationsmålat trasigt tak också. Det blir ofta mer komplicerat eftersom man vill bevara så mycket originalmaterial som möjligt, och när man för ihop trasiga flikar så vill man att linjer och mönster ska passa i varandra. Det är svårt och ska utföras av erfaren restaureringsmålare eller konservator.

Nyspänd pappyta kan bli tämligen oregelbunden beroende på hur mycket som kan sparas. Taket rengörs med speciell rengöringssvamp innan makulering sker med torr och våtremsa. Över dekorationsmålerier är det ofta att föredra att bara använda en smal våtremsa. Ofta är taken rejält smutsiga. Fuktskador spärras och patenteras (målas med mager oljefärg). Även nyspänd papp patenteras. Ibland är det nödvändigt att patentera större enfärgade ytor om det ska målas om eftersom pappen kan blöda fram missfärgande cellulosaämnen eller spjälka. Nymålning sker med limfärg som bryts i rätt kulör och schabloner nytillverkas för komplettering. Många gånger har målarna använt organiska färger t ex till streckdragning och då är goache ett alternativ för nylinjering. Goache är en kaseintempera på konstnärstub och vattenlöslig. Torrpasteller kan användas för att jämna till övergångar mellan skarvar. Lagningar går sällan att få helt osynliga eftersom det är mycket svårt att bryta exakt rätt kulör i limfärg, som ljusnar ca 50 % när det torkar. När inget längre stör ögat upplevs det som harmoniskt. Det är helt och fint igen!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Alkemisterna uppfann av en slump flytande glas på medeltiden och på 1800-talet började man finna tillämpningar för det s k vattenglaset. Von Fuchs, Van Baerle, Keim m fl utvecklade färg med detta mineraliska bindemedel. I Europa och i de nordiska länderna användes vattenglasfärgerna bl.a i de nya stenstäderna med puts- och stenarkitektur, både till byggnadsmåleri och dekorativt måleri (stereokromi).

Vattenglasfärger kan användas på de flesta mineraliska underlag (ej gips) och bildar när det härdat en tålig mineralisk yta. Man målar på torr puts, vått- i vått och ytorna liknar kalkfärg och freskmåleri. Färgtypen har även använts på trä och är brandskyddande. För närvarande pågår ett gästhantverkarprojekt för Hantverkslaboratoriet, Göteborgs Universitet, angående vattenglas- och silikatfärger. Projektet är i sin slutlinda och förutom praktiskt arbete med färgtypen har den innefattat litteraturstudier, intervjuer och studiebesök. Inom kort kommer vi att skriva mer om vattenglasfärger. Här är lite exempel på praktiskt dekorativt måleri för att lära känna färgtypens möjligheter och begränsningar. Foton. Arja Källbom

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 

Schablonmålade tapeter var ett vanligt sätt att dekorera rum innan tapeter framställdes industriellt och överkomliga i pris. Idag har mycket av de äldre tapeterna försvunnit, urrivna eller övertäckta av senare ytlager.
Av tapetern kan man avläsa en hel del intressanta berättelser om människor som sedan länge är borta.
Ett rum kan vibrera av mönster och färg, av skönhet och stämning. Här får du en glimt av den småländska skatt av mönster- och färgrikedom, hantverksskicklighet som finns mer eller mindre dolda för omvärlden. Det här projektet beskriver en del av de tapeter som inventerades i Småland under 2013.

Välkommen till Rosenlunds Herrgård i Jönköping den 22 maj, kl 18-21.
Då bildar vi också ett tapethistoriskt nätverk. Anmälan till agneta.asgrim@gmail.com

Hamneda Gästgivaregård. schablonmålad tapet från 1830-talet. Foto: Arja Källbom

Hamneda Gästgivaregård. Schablonmålad tapet från 1830-talet. Foto: Arja Källbom

Tänk.
Att grusvägen invid oss varit en riksväg mellan Jönköping och Kalmar. Svårt att tro om man inte vet.
Det förklarar milmärkena av sten och gjutjärn.

Att vår lilla bäck varit en häradsbäck, och gräns mellan två häraden. Egna landområden av rättslig natur, med anor från vikingatid. Svårt att tro om man inte vet. Det finns ju inget med bäcken som skulle tyda på något annat än att det är en liten –dock söt- obetydlig bäck genom det småländska landskapet.

Att den igenväxta vägen över ängen, är den gamla byvägen. Vägen där jag och hunden går och bonden ibland far över med sin traktor. Det förklarar varför den är stensatt, delvis med huggen granit.Att ruinerna i skogen är resterna från Bergs kvarn, där bönderna malde sitt mjöl. Vattennivån var så låg att man bara kunde mala i vår- och höstflod. Det förklarar de stora stenvallarna.

Att samlingen med ängslador är unika i länet, visar en inventering som Länsstyrelsen låtit göra. En rest av en tid då det värdefulla ängsgräset invid skogsbrynen, vattendrag och våtmarker togs in i ängsladorna och kördes hem under vintern när marken var frusen. Ängen var värdefull och uttrycket ”Ängen är åkerns moder” visar dess höga värde. För av ängen blev mat till djuren och deras gödsel kunde användas till åkerns grödor som ju blev mat åt människorna.

Att vi bor mitt i ett riksintresse för kulturmiljövården. Dit hör allt jag nämnt men också alla de fornlämningar som finns här. Som visar att det är en gammal trakt.

Att Hiarum betyder Stor öppen plats för vilda djur. Platsen finns belagd i skrivna källor från 1500-talet. Ja, en stor öppen plats med stenmurar, rösen, vilda och tama djur, med bönder som brukar marken och håller den öppen.Markerna viskar sina minnen.
Nu vet jag! Och jag är så glad! Nu älskar jag markerna ändå mer.

Ängslador

Ett levande landskap.
Foto: Arja Källbom

F d tingshuset i Sölvesborg är en av Blekinges mest berömda byggnader, ritad av Gunnar Asplund 1919. Hit kommer det arkitektstuderande på besök från hela världen, för att studera den magnifika arkitekturen i tidig 1920-talsklassicism. Trots att byggnaden inte är särskilt stor upplevs den som sådan, när man möter den monumentala strama gaveln som ligger i rak linje med järnvägsstationen. Den segmentformade entrén är lik stationshusets entré.
Tingshuset är byggnadsminne sedan drygt 20 år och ägs av Sölvesborgs kommun. Byggnaden är belägen inom riksintresseområde. Sölvesborgs stad stadsplan är ett av landets bäst bevarade exempel på senmedeltidens regelbundna torgstäder. Staden växte upp i skydd av Sölvesborgs slott, ett av medeltidens viktigaste danska riksfästen. Efter en stadsbrand 1801 återuppbyggdes handelsstaden med en ännu delvis väl bevarad småskalig bebyggelse. Se en utmärkt film om tingshusets arkitektur här. 

Bland Asplunds mest berömda verk kan nämnas stadsbiblioteket och Skogskyrkogården (tillsammans med Sigurd Lewerentz) i Stockholm. Han riktade även utställningspaviljongerna på Stockholmsutställningen 1930, tillbyggnaden på Göteborgs rådhus samt Stockholms stadsarkiv som var hans sista projekt. I Tingshuset i Sölvesborg gjorde han ”prototypen” till det runda rummet (med delvis utanpåliggande trapphus), som är snarlikt det i Stockholms stadshus.
Asplund var mycket intresserad av bygget och deltog i hela processen. Han utformade även interiörens och möbler, såsom domarstolen, bord, golvur och tavlan över ingången. Asplund var mycket noggrann och lade stor omsorg vid detaljerna. Det lilla runda fönstret i tingssalen ger på eftermiddagen en ljusinsläpp som faller på vittnesplatsen. Det infallande ljuset har kallats för ”sanningens ljus”. Många runda former återkommer i träsnickerier, rumsutformning, fönster m.m.

Nämndemannarummet har återfått sina ursprungsfärger i svart, pompeijanskt rött och stramt gråblågrönt. På tur härnäst är tingssalen. Projektering och färgarkeologiska undersökningar utförs av Ankdammen konsult och Ivar Wenster. Vi deltar i färgundersökningarna. Foton: Arja Källbom

Detta bildspel kräver JavaScript.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Gör sällskap med 37 andra följare

Annonser