You are currently browsing the tag archive for the ‘Husen berättar’ tag.

Förra veckan hölls ett specialseminarium i Uppsala om nordisk furutjära, med deltagare från Sverige, Norge och Finland. Arrangörer var Svenska Kyrkan och Hantverkslaboratoriet. Syftet var att diskutera kring särskilda frågeställningar och även hur vi kan gå tillväga för att öka kunskapen om tjära. Furutjära är ett nordiskt kulturarv, och framställning och användning av tjära för olika ändamål var allmän kunskap som i stort sett försvann i början på 1900-talet/efter andra världskriget. Med mödosamma steg återtas förlorad kunskap och tjära har varit föremål för disputation i Norge/Inger-Marie Egenberg och Finland/Antti Pihkala. Inom kort kommer två s k Vårda Väl blad från Riksantikvarieämbetet om tillverkning och bedömning av furutjära. Nedan en länk om kunskapssammanställning från i fjol.

Här är några små axplock. B la fick vi höra om kyrkan i Röros, som på 1790-talet fick sitt tjärskikt som fortfarande finns där idag. Pansarskiktet består av tjära, krossat kol och sand och är effektivt skydd mot solens nedbrytande strålning. Vi fick också många historiska bevis för hur man kokat in tjära, till beck som applicerades varm. Ett exempel på det är dessa glasliknande ytor på spån från Asby kyrka. Försök med inkokning, kol och sandinblandning, årliga omtjärningar mm har gjorts bl a i Höyul och Sodankylä. Vi fick också veta mer om tjärproduktion i de nordiska länderna, tjärbank i Norge.

flaskor
Gyllene furutjära. Foton Arja Källbom

röros
Spån från Röros kyrka, med pansarskikt från 1780-tal.

asby-kyrka-web
Spån från Asby kyrka, troligen med beck.

Annonser

Ett ungt par köpte ett orört smålandshus i en by, för att det var det autentiska huset dom föll för. De har under några år renoverat, byggt till och kompletterat hus med nytt värmesystem, kök, toalett, innanfönster, isolerade bjälklag mm. De har tagit bit för bit efter ork och förmåga.

Så kom då turen till övervåningen, där det finns flera vackra rum, men tapeter och väggmålningar från 1890-1910-tal. Vackra, men trasiga och smutsiga. Taket, som hängde i trasor, har jag redan berättat om och visat. Tapeterna i en stram wienerjugend gjorde jag rent, lagade och retuscherade. Revor är fastade, hål ilagade, fuktfläckar spärrade och åtgärdade. Det går t ex att ta ner tapet från kindmurarna (som ju hör till eldstaden) för att ha lagningsmaterial, använda torrpasteller för att retuschera mm. Buktande papp kan fästas. Tapeterna är nu hela och rena. Inte perfekta, men så är de ju också över hundra år. Inget stör ögat längre. Tidsåtgången för att restaurera tapeterna i detta rum var två dagar.

Det som är så glädjande är att det här unga paret redan från början varit inställda på att dessa ytskikt, som har höga skönhetsvärden och kulturhistoriska värden, ska bevaras. Det var ju en avgörande anledning till varför de köpte just detta hus. I sina visioner har de sett ytorna som i det nu iordninggjorda rummet. De letade rätt på en hantverkare som är kapabel att laga och komplettera med stor respekt för originalet. Det ska de ha heder för. Sånt gör mig glad i hjärtat.

Annat var det med första avsnittet av Sommar med Ernst förra veckan. Huset som är föremål för sommarens program är helt underbart, med stora ljusa rum och vackra ursprungliga ytskikt. När tapeterna i salen revs ut blev jag tämligen upprörd. De hade kunnat vara kvar och gett salen en fantastisk känsla och karaktär. Det är ju inte säkert att de nya ägarna uppskattade den gamla tapeten. Om de gjorde det – och tapeten revs ut för att man inte visste att den kan göras fin, så är det väldigt sorgligt. Det går att göra iordning tapeter med ganska enkla medel. De kan fortsätta vara till ögats njutning och få fortsätta berätta sin historia. Och faktiskt är de kulturhistoriska värdena även ekonomiska värden.

Rengjord och lagad tapet.

Rengjord och lagad tapet. Foto: Arja Källbom

Exempel på skada före åtgärd. Revan spikades in och lagades.

Exempel på skada före åtgärd. Revan spikades in och lagades. Foto Arja Källbom

I det pågående tapetprojektet med småländskt schablonmåleri hade jag turen och lyckan att få besöka en ståtlig mangårdsbyggnad från början av 1800-talet. Där finns en stor sal som är i princip orörd från ca 1830. Det är ett unikum i sig. En vacker schablonmålad tapet med medaljonger, palmetter, ananaskottar och girlanger med skira blomklockor kändes märkligt bekant. Det är frågan om en översättning av en kostbar maskintryckt fransk empirtapet från ca 1830, som bl a har återfunnits på Kvarnarps Gård i Eksjö. Den maskintryckta tapeten finns beskriven i Tapetboken av Ingela Broström et al.  Hur har mönstret hamnat här? Någon har en gång haft tillgång till den maskintryckta tapeten och velat pryda sitt hem med det. Någon med god ekonomi och smak för det exklusiva.

Fransk empirtapet på Kvarnarps gård i Eksjö. Foto Arja Källbom

Fransk empirtapet på Kvarnarps gård i Eksjö.
Foto Arja Källbom

Den maskintryckta tapeten är tryckt med precision i limfärg med olika nyanser av pariserblått, liksom den schablontryckta (som dock har mindre kontrast mellan bottenfärg och mönster). Den schablontryckta är målad på plats på ark av linnelump som tapetserats på timrets och dess bottenfärg är i omväxlande iriserande vita och blå fält som fördrivits in i varandra på ett mjukt sätt. Malvorna är distinkta i den maskintryckta, i den handmålade är en del kulörer halvgenomskinliga och de är mer diffusa. Malvorna har tillverkats av tre schabloner; en bottenfärg i mellanton, en för mörkbruna skuggor och en för vita dagrar. det är dessutom fråga om två storlekar på girlanger så det har totalt gått åt 6 schabloner för girlangerna.  I trapphallen har samma mönster funnits i en annan färgställning, man har tagit hand om en trädörr till en garderob. Båda tapeterna är målade av en skicklig målare. Om du frågar mig vilken av tapeterna som är vackrast så är valet lätt och svårt på samma gång. Den handgjorda tapeterna har en skönhet och ett liv som den perfekta maskintryckta inte har. Däremot kan jag inte välja vilken av de handmålade som är vackrast, de kommer på delad förstaplats. Upplevelsen av det blå rummet är fantastiskt. fransk empir i småländsk tappning.

Schablonmålad empirtapet i samma mönster men på iriserande botten. Foto: Arja Källbom

Schablonmålad empirtapet i samma mönster men på iriserande botten. Foto: Arja Källbom

Samma mönster i annan färgställning, på stående hyvlad plank. Foto: Arja Källbom

Samma mönster i annan färgställning, på stående hyvlad plank. Foto: Arja Källbom

Det är dags att lyfta upp och beskåda det äldre schablonmåleriet. Ibland har man fnyst år de målade tapeter som finns i olika miljöer, och konstaterat att i jämförelse med tryckta papperstapeter, är de betydligt simplare. I de fabrikstryckta papperstapeterna kan man finna perfektion och detaljer. I deras hantverksmässigt platstillverkade föregångare – som även de i första hand skulle likna dyrbara textilier – kan man avläsa en hel del intressant information.

Att använda schabloner är lika gammalt som bruket att använda färg och de förhistoriska människorna använde t ex sina händer som schabloner och blåste sedan färg runt. I de medeltida kyrkorna användes schabloner flitigt för bårder och ytor med stjärnor, klöverblad mm, t ex av Albertus Pictor. Punsning har använts av målare som hjälpmedel i alla tider som hjälp för att teckna upp ett motiv för även frihandsmåleri. På 1700-talet kombinerades schabloner, blocktryck och frihandsmåleri till de första papperstapeterna. Från 1800-talet och till stora delar av århundradet dekorerades hem i både städer och på landsbygden, prästgårdar, gästgiverier, skolor och andra typer av byggnader med schablonmålade tapeter, tillverkade på plats.

De platstillverkade,schablonmålade tapeterna och bårderna visar hur beställaren, fastighetsägaren genom målaren omsatte sina drömmar om skönhet, status och ideal. Ibland var det kanske målaren eller beställaren som hade sett något i andra miljöer, som man enades om. Eller kanske t o m så långt bort som hos granngården. Eller bara fått det beskrivet i ord.
Med fernissade/vävförstärkta/schellackerade schabloner tillverkade av papper/näver/plåt , lump-papper i ark, animaliskt lim till limning av ark och till färg, ett få antal pigment och förhållandevis enkla verktyg komponerade målaren en yta som skulle falla i smaken. Pigmenten som användes var t ex krita, kimrök, bensvart, pariserblått, rödockra, gulockra, engelskt rött, umbra, blymönja och av dessa blandades även toner som ljusgrått, blågrått, mörkblått, ljusgult, rosa, ljusblått, orangegult. Genom att mäta och loda, spegelvända och vrida schabloner skapades symmetri och en vision av något annat; ett dyrbart tyg som brokad, siden, kattun – precis som de dyrbara tryckta tapeterna. Genom att förskjuta mönstren något i förhållande till varann kunde en illusion av djupverkan med skuggor åstadkommas och kulörer kunde tonas in i varandra som i de iriserande tapeterna. Geometriernas grundelement härrörde från antikens ideal, klassicism eller romantiken eller var helt påhittade. Stilarna kunde släpa i hundra år från högre ståndsmiljöer till allmoge – en del lever kvar än. Det var ränder i alla ledder,cirklar och romber. Även mycket tunna linjer schablonerades och mönstren kan ha mycket fin passning. Som bröstning imiterades marmor, sten, trä eller tyg. Slutresultatet speglar målarens hantverksskicklighet, beställarens ideal, deras resurser och förväntningar.

Sedan väggen är struken med en grundfärg, plägar man även måla tapeter på själva väggen på det sätt, att schabloner eller tunna plåtar, uti vilka figurer är utskurna, läggas på väggen och därefter överstrykas med annan färg än grundfärgen. Då de uti schablonen utskurna figurerna blir avmålade på väggen. Schablonen flyttas nu ett stycke, och en annan del av väggen erhåller sina figurer på samma sätt, till dess att rummet är, såsom det kallas ”defrarerat”. Detta sätt att måla väggen begagnas dock nu mera sällan, sedan man erhåller simpla tapeter för billigare pris än varför defrarering i limfärg verkställas”  Ur en byggnadslärobok 1856

Resultaten påverkar oss än. Ett rum kan vibrera av mönster och färg, av skönhet och stämning. Målningarna är länkar till målaren och människorna som levde och vistades i dessa byggnader.

Foton: Arja Källbom – som f n arbetar med de småländska schablonmålade tapeterna i projekt åt Länsstyrelserna i Småland

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har nyligen analyserat pigment från Klinte och Källunge kyrka på Gotland. Källunges bysantinska måleri från 1100-talet är unikt även i ett internationellt perspektiv. Pigmenten, som ju är små mineralkorn, undersöks med ett polarisationsmikroskop av samma sort som geologer använder. I det genomlysande polariserad ljuset kan man studera mineralens optiska egenskaper; form, brytningsindex, storlek, egenfärg samt interferensfärger. Med svepelektronmikroskop sker sedan en spektralanalys där mineralernas ingående grundämnen kan specificeras. Sammantaget ger detta, tillsammans med målningens okulära utseende och sammanhang, en sannolik hypotes för vilka pigment som den bysantinske målaren använde. Bilden nedan visar lazurit, det färgbärande mineralet i lapsi lazuli, äkta ultramarin. Det var kostsamt som guld under medeltiden. Hur fann det sin väg till Gotland för 850 år sedan, och vem finansierade detta? Andra pigment som hittats är azurit, malakit, blypigment, jordfärger m fl.

lazurit förm

Lazurit från Källunge kyrka på Gotland. Foto: Arja Källbom.

 

 

 

 

 

Gjutjärn är ett material som ligger oss på Station Ormaryd AB varmt om hjärtat. Så är det också ett material som vi arbetat med i många år. Bergsvättarna utanför entrén till Jernkontoret fascinerar; vilka muskulösa små, mäktiga varelser!  Byggnaden är uppförd 1874-75; en gyllene tid för svensk gjutproduktion. Dessa Bergsvättar tillverkades av Bolinders Mekaniska Verkstad. Vi blev positivt överraskade över Elias Cornells ”Modernitetens fingeravtryck – gjutjärnets som byggnadstekniskt och dekorativt material”, en licentiathandling som omvandlats till en vacker och intressant bok efter författarens död. Mumma för två metallurger!

Foto: Arja Källbom

Färgforum hölls i Stockholm, Skånska gruvan den 18-19 oktober och lockade åhörare från hela Norden. Arrangörer var Riksantikvarieämbetet, SFV och Skansen. Temat var rekonstruktion av historiskt måleri och målare, konservatorer, fastighetsförvaltare visade exempel på principer, tillvägagångssätt för rekonstruktionsmåleri i historiska miljöer i Sverige, Finland och Norge. Det var två fullmatade och inspirerande dagar, då deltagarna gavs många tillfällen att knyta värdefulla kontakter.


Vi fick se Boktryckaregården på skansen och målare Björn Andersson visade hur de rekonstruerade tapeterna vändspikats, ett äldre tillvägagångssätt som i princip varit bortglömt. Även Anders Zander från Statens Fastighetverk visade tapeter, handmålade på linnelump. Arja Källbom presenterade sitt gästhantverkprojekt om mjölk- och kaseinfärger. Jon Braenne, f d konservator på NIKU berättade om problematiken kring modernismens material – b l a kaseinfärger. Vicki Wenander gav två goda exempel på rekonstruerade trapphus, från olika epoker och med olika tillvägagångssätt. Kerstin Lyckman berättade om hur en brunnen kyrkas portar räddades och ytbehandlingar analyserades och rekonstruerades. Elisa Heikkilä från Museiverket visade rekonstruktioner i Finland, b la från Urho Kekkonens Ekudden. Flera föreläsare pratade också om färgundersökningar. Detta var ett litet axplock ur programmet. Nästa år ser vi fram emot den internationella konferensen Architectural Paint Research APR som hålls i Stockholm!

Foton: Arja Källbom

 

Vi  projekterar vapenmålningar och urtavlor på tornet Göberga gård, som är byggnadsminne.  Stavspåntaken över de små gavelfälten läggs om pga läckage och när ställningen ändå är uppe passar det bra med besiktning av målningarna. Det är fantastiskt att få se dessa unika oljemålningar på trä på nära håll.Det är vapen och motton för fyra släkter. Skador, åtgärder, material och metoder beskrivs i projekteringen.  Även urtavlorna, som bla består av svartplåt, är med i projekteringen. Många målare har fått det hedervärda uppdraget genom tiderna, att underhålla och restaurera målningarna, som är många hundra år gamla.  Förhoppningsvis får tornet välbehövlig omvårdnad nästa år. Projekteringen sker på uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköpings län.
Foto: Arja Källbom

Syster Umbra utför kulturhistoriska undersökningar av byggnader och miljöer. Det kan vara aktuellt i samband med t ex försäljning eller köp av en fastighet. Det handlar till stora delar om att kunna läsa av byggnadens årsringar, och man önskar få mer information om kulturhistoriska värden och kvaliteter. I uppdraget kan ingå förutom själva byggnadsundersökningen även arkivstudier. Uppdragsgivare kan vara t ex mäklare eller potentiell köpare. Den antikvariska besiktningen kan kompletteras med en vårdplan, där åtgärder och prioriteringar för byggnaderna specificeras med skador, arbetsbeskrivningar, material, stil, ev tapeter, färgsättning. Tillsammans med kollegorna i Byggnadsvård Qvarnarp kan den kulturhistoriska undersökningen kompletteras med en byggnadshistorisk eller byggnadsteknisk undersökning av erfaren byggingenjör eller snickare/timmerman för att skapa en god helhetssyn för fastigheten. Kan vara goda investeringar..

Foton: Arja Källbom

”Litet bo jag sätta vill” diktade Elias Sehlstedt kring 1904. Syster Umbra har tidigare berättat om bården i ett hus från 1926, målad i limfärg. Bården är ca 50 cm hög och knappt 20 meter lång, och i den finns röda hus med vita knutar, ängar, björkar, ljuvligt blommande äppelträd, fridfullt betande får, kvarn.. den är imponerande. Den är skickligt målad av W Timén i maj 1926.

Bården rengjordes torrt och fick en större lyster, när limfärgens kulörer befriades från 85 års smuts. En fuktskada i anslutningen till balkongens ränndal isolerades och målades upp på nytt. Det är lite tidskrävande att få till exakt samma kulörer i limfärg, men det går bra om man är van. Svårare är att kunna använda den gamla målarens handlag.
Skador retuscherades också med torrpasteller och akvarellpennor. Till limfärg är säkrast att tillföra så lite vatten som möjligt efter risken för fuktrosor är överhängande. Ett parti med skada mot murstock fästes med lim, och skadorna målades in i omgivningen. Dragningar i hörn fästes in där det gick, och färgbortfall fylldes i. Nu är idyllen redo för ytterligare 85 år.

”Litet bo jag sätta vill:
Gård med trädgårdstäppa till.
Liten åker till att grava
Vill jag uppå landet hava:
Huset utan vank och brist —
Fyra rum och förstukvist.

Ladugården lagom stor:
Åtta får och fyra kor
Gris i stian, häst i stallet,
Liten kvarn vid vattenfallet,
Och vid bryggan ner vid strand
Liten båt att ro ibland.


Gröna ängar, gödda fält,
Allting så ordentligt ställt,
Harvad åker, raka diken,
Vacker utsikt ut åt viken
Och så långt man skönja kan,
Berg och holmar om varann.

Foton: Arja Källbom

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Gör sällskap med 37 andra följare

Annonser