You are currently browsing the tag archive for the ‘Måleri’ tag.

Kort historik
Ådringsmålning görs för att efterlikna ett ädlare träslag än det underlag som bär målningen. Det man vill efterlikna är hyvlat trä och/eller intarsia. Man har ådringsmålat av ekonomiska orsaker, för att dekorera eller för att visa status. Ådringsmålningen kan vara realistiskt efterliknande, men också ”vild” d v s en fantasidekoration utan naturliga förlagor. Ådringsmålningsteknikerna har också använts för ett rent dekorativt syfte t ex vid nävamålning och krusningar.

I kyrkor och högreståndsmiljöer till en början sedan man fick tillgång till torkande oljor t ex på bröstpaneler, dörrar, möbler, snickerier av olika slag. Till en början användes feta lasyrer, vilket kan beskrivas som en torkande olja (t ex linolja) med pigment, men utan fyllnadsmedel (krita). Det är svårare att teckna träådring och detaljer i feta lasyrer eftersom de tenderar att flyta ut efter strykning. Man använde relativt mörka kulörer och kunde även ”kamma” fram mönster med t ex räfflat läder. När man lärde sig såsmingom att sätta till krita till lasyren vilket utvecklade målarkonsten. Man fick samtidigt tillgång till nya exotiska träslag t ex mahogny, valnöt. I lantliga miljöer stiliserades träslagen i större utsträckning, och man använde även material ur hushållet i större omfattning (t ex svagdricka, mjölk).

I slutet av 1800-talet stod ådringsmåleriet på sin höjdpunkt, med mycket realistiska efterlikningar av riktiga träslag. Man arbetade med lasyrer i både olja-terpentin och vattenspäd lasyrer (öl, mjölk, ättika), och hade många olika slags verktyg och tekniker. Trapphus, paradvåningar men även butiksinredningar, möbler och husgeråd mm ådringsmålades. Även tapeter kunde ha tryckta träådringar. En bit in på 1920-talet var det vanligt med gulaktiga ådringsmålningar av flambjörk, men även en dovt grönaktig dito. Exempel på användningsområden var dörrblad, köksinredning, bröstpanel mm.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Material, verktyg och tekniker
Ådringsmålning kan göras på många sätt. Gemensamt för all ådringsmålning är dock lasyrskiktmålning på olika bottenfärger. Lasyr innebär att färgskiktet är semitransparent dvs man kan skönja lagret under. Lagrens kulörer påverkar varandra i en optisk (s k subtraktiv) färgblandning. Bottenfärgen kan vara enfärgad men även lagd i shatteringar (skiftningar). Vanliga kulörer är ljusgrått, ljus gul, ljus rosa, aprikos. Bottenfärgens kulör påverkar tonen på ådringen då den tillåts synas igenom. Lasyr är en pigmenterad olja/lack eller fernissa. Kan vara av olja men även ett vattenspädbart bindemedel. Vanligt att ett skikt läggs i t ex öl och sedan ett lager oljelasyr på. På det sättet kan man jobba med två skikt på en dag. Kan också vara flera lager olja om det får torka länge mellan så lagren inte löses upp av varandra (lika löser lika). Man kan skydda målningen med ett tunt lager linoljefernissa eller lack på. Det finns många slags tekniker och verktyg för att ådringsmåla med. Man kan välja bland dessa som ett smörgåsbord, beroende på vad man vill göra.

verktyg

Diverse verktyg för dekorationsmålning.

Ett urval av verktyg för dekorationsmålning. Från vänster till höger, uppifrån:
Natursvamp – för porer eller ränder beroende på om man duttar eller drar.
Streckpenslar av olika slag – för att sparmåla, lyfta detaljer, få till möten mellan ytor mm.
Juteväv – gles juteväv för att få fram träets stripighet
Idragare, småmoddlare i mörk svinborst– för att lägga ut färg (moddlare) med och fram stripighet
Ekpiska – lång pensel i mörk svinborst, för att piska fram porighet och lätt fördrivning/sudd ut
Stålkam – finns i olika bredder och grovlek, för grov porighet och teckning
Moddlare och idragare i ljus svinborst, se ovan
Björkådringspensel – vågformad pensel i ljussvinborst, vickas och ger en flamning
Fördrivare-fluffig pensel i grävlingshår (till öl, fil mm). Till att mjuka upp och få fram trästruktur
Oljefördrivare/nöthårsmoddlare – fördrivning i olja
Checkroller – vals för att få fram porighet i t ex ek
Lasyrstöpplare – för att arbeta fram en porighet eller få bort penseldrag.

Exempel på moment:
Teckning/idragning – utsnitt av årsringar målas med pensel, sparas ur med trasa, gummi eller liknande.
Fördrivning – uppmjukning av teckning genom lätta rörelser.
Kamning – att bearbeta fram en trästruktur i våt lasyr med stålkammar, säckväv eller gummi.
Stöppling – med pensel eller borste för att mjuka upp penseldrag eller få ett knottrigt utseende.
Flamning – att spara ur mönster våt lasyr i partier med fingrar, trasor eller verktyg.
Piskning – få fram pormönster med långa, flata penslar eller roterande verktyg t ex check roller.
Svampning – effekter med svamp t ex porighet eller ränder.
Stumpfning – att teckna mönster i kärna genom att torka ur lasyr med t ex gummistompf.

Så här kan man göra
Underlaget för min ådringsmålning är en bröstpanel i stående pärlspont, från slutet på 1800-talet. Jag vill ha en ganska stram och återhållsam enkel ekådring, som harmoniserar med bröstningen av karosseripanel från 1940-talet i intilliggande rum. Ofta kan man se den typen av ekådring i t ex kök, skafferier och trapphus från 1900 +/- ca 10 år, i t ex bröstpanel, snickerier och foder, hissar.

Förarbetet är som alltid viktigt. I mitt fall har bröstningen varit överspikad med masonit och var därför full med spikhål. Dessutom var pärlsponten och bröstningslisten i ganska dåligt skick pga tidigare rördragningar m.m. Det krävdes många omgångar av spackling och fingerspackling med linoljespackel, slipning, grundning, makulatur & patentering. Till makulatur användes samma typ av tunt långfibrigt papper som vid makulering av väv. Den hade en rödbrun mahognyådring från 1940-talet under masoniten. Det är trots allt en originalpanel, och det är okej att den har sina skavanker.

Tv Listen är makulerad med långfibrigt tunnt papper och grundmålad med linoljefärg i omgångar av spackling med linoljespackel och slipning. T h innan reparation.

Till bottenfärg valdes en ljusgrå linoljefärg. Vit slipstryk bröts med linoljepasta grön umbra (Wibo). Det går bra att göra en egen linoljepasta, eller använda konstnärsfärger till brytning. Det är vanligt även med en ljust smutsgul eller ljust smutsrosa bottenton, beroende på vilken ådringsmålning och ton som önskas. En ljust gul ton hade gett en lite varmare ton, något som jag ville undvika. Två strykningar med mellanliggande lätt avslipning krävdes för jämn ton och för att slippa mattfläckar. Till lasyren användes Wibos linoljelasyr som pigmenterades, först på palett och sen i kärl när det stod klart vilka pigment som var aktuella. Oljan är öppen hela dagen så man kan gå tillbaka och ändra om man vill, luktar inget och gulnar knappt. Det är en fördel om lasyren kan stå ett tag så pigmenten hinner vätas. Lasyrens kulör och pigmenttäthet provades fram på grå masonitplattor. Om lasyren blir diffus och flyter ut efter utstrykning, behövs mer pigment.

tysk grön umbraTysk grön umbra är en rå umbra med lätt grön ton. Till en grundsats lasyr användes ca 200 g och ca 72 g tysk grön umbra (knappt 13 tsk), 11g g rå umbra (3 tsk) och 5 g obränd terra di sienna (1 tsk). testa lasyrenTesta lasyrens täthet på provplatta.

Det bra att börja med den yta som syns minst och avsluta med den yta som blicken första faller på när man går in i rummet. Till målningen användes i huvudsak moddlare i ljus och mörk svinborst i olika bredder för att stryka ut lasyren och för att sen efterdra den till ådring. Eftersom pärlspontspanelen är så smal tecknar jag inga direkta kärnor. Jag målar bröstpanelen den med ”växlande trixighet”, det är väl det som är målarens eget handlag. De verktyg jag använder mest är moddlare och idragare i olika bredder, men även streckpenslar, konstnärspensel, smal stålkam, ekpiska. Jag börjar med att lägga ut lasyren över några panelbrädor och jämnar till den, är noga med att grundfärgen inte lyser fram någonstans, sparmålar bröstlisten mot väggen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ju tunnare lager desto större transparens och jag använder moddlaren hårt mot underlaget för att kontrastrik ådring där bottenfärgen kommer fram och det bygger vallar som liknar ådringen. Ibland använder jag idragaren med lägre tryck. Fördriver teckningen ibland något med en ganska torr idragare. Försöker också att variera ljusheten på intilliggande panelbrädor något så att det blir lite naturligt liv utan att bli rörigt. Koncentrerar mig på att starta och sluta med samma tryck så att teckningen inte försvinner i intet, och att dra hela drag i panelbrädans hela längd. Drar relativt sakta och försöker att se i förväg var naturliga defekter eller liknande finns och snor ofta kring dom lite grann för att få in dom i målningen. Enstaka små kvistar markeras med liten streckpensel innan jag drar kring och rundar med moddlaren. Gasar och bromsar omväxlande, ibland lite stötvis och genom att vicka på moddlaren. Lägger moddlaren lutande i vinkel och tecknar ådring.
Ibland använder jag juteväven som jag viker i handen eller kring en av stålkammarna, den ger en grov och behaglig struktur. Stålkammarna använder jag då och då för att teckna kanten på en panelbräda. Man kan förstås kamma hela brädor om man vill.

Många (men inte alla) panelbrädor piskas avslutningsvis uppifrån och ned med ekpiskan, ibland i liten vinkel mot ådringsriktningen. Några får sparsamt med märgstrålar i en tänkt ytved, dras med streckpenselns träspets. Ställer mig ibland i andra änden av rummet och betraktar helheten. Om något känns för avvikande så går jag tillbaka och rättar till det. Det är en stor fördel med den här linoljelasyren. Jag är noga med hur drag börjar och avslutas, vid t ex mötande bröstningslist och golvlist, foder. Använder mindre streckpenslar för möten och håligheter. Håller tapetlinjal eller bredspackeln mot golvet när golvlisten dras för att undvika damm, de sista millimetrarna tar jag när golvet är helt rent.

När panelen är målad är intrycket som jag tänkt mig. En lågmäld bröstpanel som omsluter rummet och som ger en slags trygghet och förankring.

rummet

Panelen är snart klar.

Nu ska jag dekorationsmåla trägolvet. Det är inspirerande att använda äldre färgtyper och målerimetoder för att skapa eget uttryck med giftfria material. Så många möjligheter, och frihet.

Samtliga foton: Arja Källbom

Annonser

Hösten har inneburit många utbildningar.
Under Byggnadsvårdskonventet i Mariestad höll jag och en kollega en praktisk workshop kring vattenglasfärg och kalkfärg på puts för ett trettiotal deltagare. Vi hade puts med olika sorters bruk, för svagt bruk, med betonglagningar och med sprickmönster. Vi visade hur man kan stärka svag puts med utspädd kalivattenglas, hur sprickor kan slammas med armerad vattenglas och hur grundning och målning går till. På ytorna användes ren vattenglasfärg och sandkalk i en röd ockra. Även silikatkritor provades, de fungerar som akvarellpennor och förseglas med kalivattenglas. Vi diskuterade ett stort antal myter och vanliga missuppfattningar för vattenglasfärg.

Ett trettiotal blivande byggnadsantikvarier och föremålsantikvarier på Uppsala Universitet, campus Gotland fick tre dagars undervisning om Färg som Material, varvat med teori och praktik och många exempel från praktiskt yrkesliv. Vi blandade äggoljetempera, kaseinfärg, kaseintempera, kalkfärg, limfärg på harlim, målade vattenglas på gotlandskalk, strök linoljefärg och testade kallvattenfärger. Med mera..Förhoppningsvis kommer några elever att göra projektarbeten kring färg eller t o m vidareutbilda sig inom ämnet. Någon elev tänkte pausa och gå dekorationsmålarutbildningen i Tibro! Om beslut fanns där sen förut är oklart men det gladde mig ändå.

En skräddarsydd kurs för två personer ett veckoslut kring emulsionsfärger för screentryck innebar många varianter av kalkkasein och torkande oljor och vegetabilska klister i olika styrkor och konsistens. Att hålla en sådan kurs ger även läraren många nya insikter, eftersom kraven också är annorlunda för en sådan färgapplikation, jämfört med penselmålning.

Att ha kunskap är bra, men vad är den värd om inte andra kan ta del av den? Att dela med sig av den till studenter och yrkesfolk ger även glädje och inspiration tillbaka. Mina egna vidareutbildningar har under hösten handlat om fördjupning i äggoljetempera och även i den uråldriga japanska tygfärgningskonsten shibori. Kreativitet .

The purpose of education
is to replace an empty mind 
with an open one

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Punamulta – rödmylla, är finsk benämning på rödfärgspigment som biprodukt från metallurgiska processer. Italienröd är motsvarigheten till Falurödfärg och kommer bl a från Hangö Bruk i Finland. Den är mer eldig, orange och lysande än vår Falu ljus. Pigmentet finns att köpa bl a på Qvarnarps Byggnadsvårdsbutik i Eksjö. Förväxlas ej med t ex venetianskt rött, som kan innehålla gips.

Så här kan den se ut som bas i tempera för interiört bruk, jag har strukit upp den på puts med en gråbeige bröstning också i tempera. Med fördel kan den strykas på en gul bottenfärg. Det är fantastiskt hur färg kan påverka, jag går efter flera dagar fortfarande på moln.Vad händer inom oss när vi får uppleva skönhet?

Italienrött i tempera. Foto: Arja Källbom

Italienrött i tempera. Foto: Arja Källbom

 

Den ljusnar och klarnar något när den härdat klart. Man skulle kunna tro att ett rum krymper med denna kulör, men upplevelsen av detta rum blev tvärtom – det känns som större. Som slamfärg på träbyggnader är den också vacker. Med tanke på att Falu ljus numera är så kostsamt att köpa i lösvikt så att det inte är möjligt att koka egen slamfärg, är det här ett bra alternativ för den som vill upprätthålla traditioner.

 

Pappspända tak är ett smart sätt att relativt enkelt få ett slätt tak. Ett trasigt enfärgat tak t ex ett vitt tak, är lätt att laga och det kan en lekman klara av. Skador spikas ihop och makuleras med torr- och våtremsa över spikremsorna. Om det saknas papp kompletterar man genom att spänna ny papp. I princip gör man så med ett dekorationsmålat trasigt tak också. Det blir ofta mer komplicerat eftersom man vill bevara så mycket originalmaterial som möjligt, och när man för ihop trasiga flikar så vill man att linjer och mönster ska passa i varandra. Det är svårt och ska utföras av erfaren restaureringsmålare eller konservator.

Nyspänd pappyta kan bli tämligen oregelbunden beroende på hur mycket som kan sparas. Taket rengörs med speciell rengöringssvamp innan makulering sker med torr och våtremsa. Över dekorationsmålerier är det ofta att föredra att bara använda en smal våtremsa. Ofta är taken rejält smutsiga. Fuktskador spärras och patenteras (målas med mager oljefärg). Även nyspänd papp patenteras. Ibland är det nödvändigt att patentera större enfärgade ytor om det ska målas om eftersom pappen kan blöda fram missfärgande cellulosaämnen eller spjälka. Nymålning sker med limfärg som bryts i rätt kulör och schabloner nytillverkas för komplettering. Många gånger har målarna använt organiska färger t ex till streckdragning och då är goache ett alternativ för nylinjering. Goache är en kaseintempera på konstnärstub och vattenlöslig. Torrpasteller kan användas för att jämna till övergångar mellan skarvar. Lagningar går sällan att få helt osynliga eftersom det är mycket svårt att bryta exakt rätt kulör i limfärg, som ljusnar ca 50 % när det torkar. När inget längre stör ögat upplevs det som harmoniskt. Det är helt och fint igen!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Alkemisterna uppfann av en slump flytande glas på medeltiden och på 1800-talet började man finna tillämpningar för det s k vattenglaset. Von Fuchs, Van Baerle, Keim m fl utvecklade färg med detta mineraliska bindemedel. I Europa och i de nordiska länderna användes vattenglasfärgerna bl.a i de nya stenstäderna med puts- och stenarkitektur, både till byggnadsmåleri och dekorativt måleri (stereokromi).

Vattenglasfärger kan användas på de flesta mineraliska underlag (ej gips) och bildar när det härdat en tålig mineralisk yta. Man målar på torr puts, vått- i vått och ytorna liknar kalkfärg och freskmåleri. Färgtypen har även använts på trä och är brandskyddande. För närvarande pågår ett gästhantverkarprojekt för Hantverkslaboratoriet, Göteborgs Universitet, angående vattenglas- och silikatfärger. Projektet är i sin slutlinda och förutom praktiskt arbete med färgtypen har den innefattat litteraturstudier, intervjuer och studiebesök. Inom kort kommer vi att skriva mer om vattenglasfärger. Här är lite exempel på praktiskt dekorativt måleri för att lära känna färgtypens möjligheter och begränsningar. Foton. Arja Källbom

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 

Schablonmålade tapeter var ett vanligt sätt att dekorera rum innan tapeter framställdes industriellt och överkomliga i pris. Idag har mycket av de äldre tapeterna försvunnit, urrivna eller övertäckta av senare ytlager.
Av tapetern kan man avläsa en hel del intressanta berättelser om människor som sedan länge är borta.
Ett rum kan vibrera av mönster och färg, av skönhet och stämning. Här får du en glimt av den småländska skatt av mönster- och färgrikedom, hantverksskicklighet som finns mer eller mindre dolda för omvärlden. Det här projektet beskriver en del av de tapeter som inventerades i Småland under 2013.

Välkommen till Rosenlunds Herrgård i Jönköping den 22 maj, kl 18-21.
Då bildar vi också ett tapethistoriskt nätverk. Anmälan till agneta.asgrim@gmail.com

Hamneda Gästgivaregård. schablonmålad tapet från 1830-talet. Foto: Arja Källbom

Hamneda Gästgivaregård. Schablonmålad tapet från 1830-talet. Foto: Arja Källbom

Det här fantastiska vävspända limfärgstaket från 1887 i Eksjö har varit dolt för omvärlden länge, då det varit pappspänt två gånger innan. Nu är fukskador, revor, spikhål, sår lagade och taket är helt och rent. Det kan skådas i sin forna prakt igen.  Man känner två liknande tak i Eksjö, de finns på Kvarnarps gård och Skedhults gård.

Taket före och efter restaurering. Foto Arja Källbom

Taket före och efter restaurering. Foto Arja Källbom

Nyss hemkommen efter en  tvådagars utbildning för Uppsala Universitet, campus Gotland. Tvåårseleverna på byggnadsantikvarieprogrammet har fått en introduktion till äldre färgtyper och deras användning – Färg som material.
Under intensiva dagar får eleverna delar som vad färg är fysikaliskt och kemiskt. Vad har man målat, med vilka ideal och förebilder, och av vem? Hur fungerar de olika bindemedlen, hur påverkas det målade resultatet av underlag, handlag och färgens ingredienser? Vad kan man ställa för kvalitetskrav på ett pigment och en färg?

Pigmentens historik börjar i förhistorisk tid med användning av jordfärger och kol, sot. Egyptisk blå uppfanns för över fyratusen år sen och är väldens äldsta syntetisk pigment . De syntetiska pigmenten har därefter kommit och gått, såväl de organiska som oorganiska.  Även bindemedel som använts sedan lång tid tillbaka har man på bara några årtionden tappat kunskapen om t ex kasein, som användes av egyptier och bysantiner och t  o m våra miljonprogram. Eleverna har fått en stor dos kemi och information kring pigmentens tålighet i olika miljöer, deras behov av bindemedel mm.  Det praktiska arbetet var uppskattat och utgör tyvärr en alldeles för liten del i utbildningen. Genom att praktiskt arbeta med materialen får man förståelse för vilka möjligheter och begränsningar de har. Det är kunskap som inte kan läsas in. Vi blandade kaseinlim, ett starka, vattenfast och helt naturligt superlim av Kesella och kalk. Limmet använde vi sen för att limvattna sugande ytor, tillverka kaseinfärg med. Eleverna fick lära sig att beräkna passande limstyrkor vid färgredning, en avgörande kunskap för om färgen blir lyckad eller misslyckad. Vi blandade äggoljetempera. Eleverna fann snabbt en spontan målarglädje och det experimenterades vilt med pigmentblandningar och bindemedel.  Det känns gott att kanske ha väckt nyfikenhet och inspiration hos dessa elever, som ju efter sin examen kommer att arbeta med att vårda vårt bebyggelsearv i någon form.

1466300_10200292869682871_1670381161_n 1457505_10200292868282836_2013662705_nFoton: Arja Källbom

I det pågående tapetprojektet med småländskt schablonmåleri hade jag turen och lyckan att få besöka en ståtlig mangårdsbyggnad från början av 1800-talet. Där finns en stor sal som är i princip orörd från ca 1830. Det är ett unikum i sig. En vacker schablonmålad tapet med medaljonger, palmetter, ananaskottar och girlanger med skira blomklockor kändes märkligt bekant. Det är frågan om en översättning av en kostbar maskintryckt fransk empirtapet från ca 1830, som bl a har återfunnits på Kvarnarps Gård i Eksjö. Den maskintryckta tapeten finns beskriven i Tapetboken av Ingela Broström et al.  Hur har mönstret hamnat här? Någon har en gång haft tillgång till den maskintryckta tapeten och velat pryda sitt hem med det. Någon med god ekonomi och smak för det exklusiva.

Fransk empirtapet på Kvarnarps gård i Eksjö. Foto Arja Källbom

Fransk empirtapet på Kvarnarps gård i Eksjö.
Foto Arja Källbom

Den maskintryckta tapeten är tryckt med precision i limfärg med olika nyanser av pariserblått, liksom den schablontryckta (som dock har mindre kontrast mellan bottenfärg och mönster). Den schablontryckta är målad på plats på ark av linnelump som tapetserats på timrets och dess bottenfärg är i omväxlande iriserande vita och blå fält som fördrivits in i varandra på ett mjukt sätt. Malvorna är distinkta i den maskintryckta, i den handmålade är en del kulörer halvgenomskinliga och de är mer diffusa. Malvorna har tillverkats av tre schabloner; en bottenfärg i mellanton, en för mörkbruna skuggor och en för vita dagrar. det är dessutom fråga om två storlekar på girlanger så det har totalt gått åt 6 schabloner för girlangerna.  I trapphallen har samma mönster funnits i en annan färgställning, man har tagit hand om en trädörr till en garderob. Båda tapeterna är målade av en skicklig målare. Om du frågar mig vilken av tapeterna som är vackrast så är valet lätt och svårt på samma gång. Den handgjorda tapeterna har en skönhet och ett liv som den perfekta maskintryckta inte har. Däremot kan jag inte välja vilken av de handmålade som är vackrast, de kommer på delad förstaplats. Upplevelsen av det blå rummet är fantastiskt. fransk empir i småländsk tappning.

Schablonmålad empirtapet i samma mönster men på iriserande botten. Foto: Arja Källbom

Schablonmålad empirtapet i samma mönster men på iriserande botten. Foto: Arja Källbom

Samma mönster i annan färgställning, på stående hyvlad plank. Foto: Arja Källbom

Samma mönster i annan färgställning, på stående hyvlad plank. Foto: Arja Källbom

Jag träffade eleverna på målarutbildningen i Mariestad, åtta mycket duktiga och kompetenta målare med stor vetgirighet kring äldre måleritekniker och material. En stor del av dagen ägnade vi åt att diskutera egenskaper hos pigment och bindemedel och olika underlag, att blanda äggoljetempera, mjölk- och kaseinfärg.  Vi tillverkade varianter av kaseinkalkfärg och ammoniumkasein, på både karg och kaseinpulver, äggkaseintempera, kaseintempera. Det var roligt och inspirerande.

Uppstrykning av kaseintempera.

Uppstrykning av kaseinäggoljetempera.

Jag fick se deras uppmålningar av schablonmönstren från Kalmar län, det var väldigt intressant att se dom i ursprungliga, rena färgställningar och även i oväntade nya färgställningar.  Intrycket av att se mönstret på en hel vägg eller större yta är markant annorlunda mot ett litet fragment i ett museimagasin. Nästa gång dessa duktiga målare ska göra schablonmålningar  kanske dom väljer kaseinlimfärg istället, ett tåligare och mer hållbart alternativ än vanlig cellulosalimfärg. Eller i en emulsionsfärg av något slag. Nu har dom några fler valmöjligheter.

Ett prov på en schablonmålning tas ned. Till vänster Tom Granat.

Ett prov på en schablonmålning tas ned. Till höger Tom Granat.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Gör sällskap med 37 andra följare

Annonser