You are currently browsing the tag archive for the ‘Metallurgi’ tag.

Vi utförde materialkarakterisering av medeltida dekorativt smide från kyrkporterna i Bjälbo och Skönberga kyrka. Uppdragsgivare har varit Linköpings stift, med tillstånd av Länsstyrelsen i östergötland.

Karakteriseringen omfattar både metallografi och kemisk analys. Till kemisk analys har använts två metoder; LA-ICP-MS och förbränningsteknik. Den förstnämnda metoden använder laser till kromatograpi/masspektroskopi och är extremt noggrann. Den finns på Geovetarcentrum på Göteborgs Universitet. Den mäter halter av grundämnen till ppb (miljarddelar) och har använts för att kunna få framtida ledtrådar om malmens ursprung. Analyserna visar att råmaterialet är olika till kyrkorna, men att ingen av dom härrör från sulfidmalm.

Som modern metallurg får man sällan möjlighet att analysera sådant här material. Det består av nästan rent järn (kolhalt under 0,01%) och i det kan man med ljusoptiska mikroskop av tvärsnitt beskåda tydliga spår av smedens hand i form av plastisk bearbetning, upprepad uppvärmning, uppkolning, ihopvällning. Materialet innehåller stora mängder utbredda tunna slagger (järn-, kalcium- och kiseloxider), parallellt med smidets längsriktningar. Det finns fosfider men inte sulfider. Slagger och inneslutningar har undersökts med svepelektronmikroskopi (SEM/EDAX). Idag är produktionsmetoderna så kontrollerade så att slagger inte kvarblir i stål, de har negativ inverkan på både statiska och dynamiska hållfasthetsegenskaper. Fast i det medeltida smidet, som är känt för sitt stora korrosionsmotstånd spelar slaggerna sannolikt en avgörande roll. I kombination med i princip rent järn fås också ett material som karakteriseras av stor duktilitet och seghet.

Man kan inte annat än imponeras av de medeltida bergsmännen och smederna som trots att de inte kände till grundämnena, lyckades producera ett smidesjärn som hållit i 850 år.  Nu skulle vi behöva jämföra de kemiska analyserna med dito av malmfyndigheter och arkeologiskt material för att hitta samband med signifikanta föroreningshalter. Fortsättning följer kanske.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Annonser

Station Ormaryd deltar som metallurgiskt stöd i ett projekt med finansiering av Riksantikvarieämbetet, som syftar till att rekonstruera processen i  s k Lancashiresmide.  Smidesprocessen använder träkol som bränsle, och färskar (reducerar kolhalten) råjärn i en härd till smidbart stål.  Även andra element oxideras t ex mangan och kisel. Slaggen bearbetas ur stålet med en mumblingshammare. Metoden fanns kvar i Sverige till 1964, då Ramnäs bruk lade ned processen, som användes bl a till klensmide. Metoden infördes av Gustaf Ekman på 1830-talet. Idag finns det ingen i landet som behärskar metoden.

I projektet deltar förutom bergsingenjör Rikard Källbom från Station Ormaryd AB även industrihistoriker Per Zackrisson från Svensk Byggtradition, industriantikvarie Ida Wedin och industrihistoriker Bengt Spade m fl. De praktiska försöken utförs på Karmansbo Bruk, som dock saknar en vällugn.

Foton: Rikard Källbom

Detta bildspel kräver JavaScript.

Något som kunde varit en snabb promenad från Gamla stan till Sabbatsbergsområdet tog mer än en timme. Kanske för att blickarna hela tiden drogs till husens takfot och omgivningens detaljer med stål, gjutjärn, koppar och zink. Det senaste halvåret har jag jobbat bl a med procedurer för målning av plåttak och utrett egenskaperna hos naturlig respektive konstgjord patina på koppartak. Ögat ser skivtäckta och bandtäckta plåttak i behov av underhåll eller i gott skick. Plåttak målade för att se ut som patinerad koppar. Koppartak  i brunoxiderat tillstånd och med naturlig och konstgjord patina. Just nu är koppar ett favoritmaterial! Den är så underbart vacker och kan ges många olika vitt skilda kulörer. Dekorativt gjutjärn har alltid varit ett favoritmaterial. Och Herr Källbom har också en teknisk licentiat på området.

Här kommer lite smakprov från promenaden. Njut.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Gjutjärn är ett material som ligger oss på Station Ormaryd AB varmt om hjärtat. Så är det också ett material som vi arbetat med i många år. Bergsvättarna utanför entrén till Jernkontoret fascinerar; vilka muskulösa små, mäktiga varelser!  Byggnaden är uppförd 1874-75; en gyllene tid för svensk gjutproduktion. Dessa Bergsvättar tillverkades av Bolinders Mekaniska Verkstad. Vi blev positivt överraskade över Elias Cornells ”Modernitetens fingeravtryck – gjutjärnets som byggnadstekniskt och dekorativt material”, en licentiathandling som omvandlats till en vacker och intressant bok efter författarens död. Mumma för två metallurger!

Foto: Arja Källbom

Station Ormaryd (Arja Källbom) arbetar med en förstudie åt Hantverkslaboratoriet (Göteborgs Universitet)  beträffande målning av plåttak för kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Syftet är att sammanställ dagsläget och ge rekommendationer på fortsatt arbete. Varje år har ett antal byggnader i landet behov av ommålning/underhåll eller nymålning i samband med nyläggning av plåttak. Det är kostsamma åtgärder i form av byggnadsställningar, material och entreprenörer. Frågeställningarna är flera. Bl a finns ett stort mångfald av erfarenheter och procedurer för ommålning. Kring år 2006 förändrades den nyproducerade plåtens lagerskydd, vilket lett till nya frågor om procedurer och problem med målning. Problematiken är komplex, och Arjas bakgrund som metallurg, målare och antikvarie är till fördel i detta tvärvetenskapliga område.

Slottsvillan i Huskvarna får sitt vackra tak omlagt i år, och det platsmålas. Foto: Arja Källbom

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Gör sällskap med 37 andra följare

Annonser