You are currently browsing the tag archive for the ‘Synsätt’ tag.

Byggnadsvårdsföreningens vårresa hölls i Stochkolm 21-22 maj, med temat stadsutveckling och- planering. Där hölls många intressanta föredrag om stadsutveckling, arkitektur, upplevelse av stad, politiker & exploatörer, kärn- och ytterområden mm. Många omdebatterade projekt i Stockholm användes som exempel t ex Hotell Waterfront, Slussen m fl.. Bl a konstaterades att städernas lokala särarter tenderar gå mot likriktning, att den rumsliga gestaltningen tenderar bli mer och mer bildmässig, att offentliga rum blir kommersiella samt att städerna snarare blir fullbyggda och förtätade än bibehåller sin potential för förändringar och flexibiltet. Andra dagen mättes upplevelsen av stadens årsringar (från 1700-tal till idag) med en vetenskaplig metod, och alla deltagare besökte Söder. Grönområden, lummighet, takfotshöjd 2-3 våningar, vägbredd, fasadfärger och – detaljer, markbeläggning var faktorer som Syster Umbra noterade som särskilt viktiga för att  upplevelsen av staden skulle kännas harmonisk, trygg och intressant. Trädgårdsstaden från 1920-talet var underbar! Konferensen avslutades med ett intressant studiebesök i Riddarholmskyrkan, med sitt gjutna torn som väckte barnslig förtjusning hos Syster Umbra. Mer om detta senare…

Grönskan från lindarna ner till Maria Magdalena kyrka var omöjlig att motstå.
Hotell Waterfront konkurrerar på ett klumpigt sätt med Stadshuset. Det är inget mot vad Höghushotellet som planeras i riksintresset Tändsticksområdet i Jönköping, kommer att göra.
Foton : Arja Källbom

Syster Umbra värnar om vårt bebyggelsearv, och om vår miljö.
Livscykelperspektiv efterlyses i vårt byggande och vård av äldre hus!
Ibland bygger vi och tar hand om våra byggnader på ett oerhört kortsiktigt sätt, som skapar onödig miljöbelastning under en kort tidsrymd och även förstör kulturvärden.
När det gäller färg är Syster Umbra en medveten och besvärlig konsument som granskar färgtillverkares sortiment kritiskt. Just därför blandar hon ofta sin egen färg, beroende på ändåmål och tidshorisont. I färgen bör inte finnas organiska eller kemiskt instabila pigment, som inte motsvarar kriterierna för Normalfärger. För att uppfylla kriterier för att betecknas som Normalfärger (Becker) ska färgen vara ljus- , luft- , olje-, vatten-, blandnings- och kalkäkta samt ha en teknisk renhet. Jordpigmenten klarar alla krav på normalfärger. Pigmenten bör vara oorganiska.
Syster Umbra har satt upp ett antal kriter för en hållbar färg, med förhoppning att fler konsumenter ska bli medvetna – vilket på sikt kanske kan leda till en förändring i utbudet av konsumentfärg. Äldre färgtyper som linoljefärg, oljefärg, slamfärg, kalkfärg, silikatfärg, tempera, limfärg uppfyller i de flesta fall dessa krav beroende på ingående pigment och tillsatsmedel.

  1. Färgen innehåller aktiva och verksamma beståndsdelar. Det innebär bl.a. att färgen inte innehåller fyllnadsmedel t.ex. kalcit, barit, krita etc.
  2. Råvaror uppfyller höga funktions-, miljö- och hälsokrav, vilket t.ex. innebär att färgen inte innehåller organiska lösningsmedel, instabila giftiga tungmetallhaltiga pigment eller ger upphov till skadliga emissioner på kort- eller lång sikt. Råvaror har inte petrokemiska ursprung, eftersom detta innebär ökade CO2 utsläpp och utgör ändliga resurser.
  3. Färgen ska vara dryg samt enkel och billig att underhålla.
  4. Lättarbetad färg och lätt att rengöra verktyg.
  5. Färgen har hög färgstyrka, god täckförmåga och slitstyrka och för övigt goda tekniska egenskaper.
  6. Underlaget skadas inte av färgen.
  7. Målade ytor är vackra, livfulla och åldras med behag.
  8. Färgen har lång livslängd, stabila ljus/luftäkta pigment motsvarande kriterier för normalfärger.
  9. Den målade ytan är diffusionsöppen vilket tillåter underlaget att andas d.v.s. fukt kan migrera.
  10. Färgens totala livscykelperspektiv med avseende på tillverkning, transport, användning, recirkulation är gynnsam. Komposterbarhet är positivt.
  11. Ärliga, tydliga och uttömmande innehållsförteckningar.

Överst: Jordfärger är ogiftiga, stabila, billiga, väder- och kemikaliebeständiga färg-pigment som använts sedan förhistorisk tid, t.o.m. av vår människoarts föregångare. De kan användas i alla media, och motsvarar kriterierna för normalfärger. Järnoxider har hög färgstyrka och kraftigt ljusbrytande egenskaper som skyddar t.ex. bindemedel och träfasader från att bytas ned av UV-ljus. Nederst: Slamfärg är en favorit bland fasadfärger, med många goda egenskaper. Foton: Arja Källbom

Syster Umbra tillbringar några arbetsdagar i en 1700-tals fastighet, belägen i ett område av riksintresse.
Det skulle kunna vara behagligt, men faktum är att det är endast två kakelugnar och ett köksskåp som uppenbart berättar att denna fastighet har en historia. Ett bostadsbolag köpte fastigheten, för att bygga om det till galleria och kontor, i ”äldre stil”.
En gång fanns här på övervåningen ett antikvariat,  och känslan där var mycket speciell. Det var förfallet, men ändå genuint med gamla trägolv, äldre snickerier, papptak och gamla tapeter. Det var en häftig känsla att gå där. Fastighetens yttertak var unikt, av enkupigt tegel från 1700-talet på öppen läkt.
Av detta finns inte mycket kvar, taket är omlagt med undertak av råspånt, väggarna är uppriktade och gipsbeklädda. Dessutom tilläggsisolerade och med plastfolie, för säkerhets skull – som om detta rejäla timmerhus inte skulle kunna klara att hålla värmen ändå. Den kraftiga taklist som fanns kvar togs ned på ett sätt som gjorde att den blev för skadad att återanvändas. Tapetlagren är nedslitna. Men allt sådant går ju att råda bot på om man gör det i ”gammal stil”.
Syster hoppas att  ironin är tydlig.  Taklisten nyttillverkades i 1700-talsstil, fast man bestlutat sig för att sätta upp en limfärgstapet i jugendstil. Varför inte isåfall välja en nytillverkad jugendlist, när den gamla originaltaklisten ändå förstördes? Som underlag till tapeten skulle väljas spännpapp, för att den följer timmerväggarna så bra och är ett utmärkt underlag. När det föreslogs att pappspänningen skulle ske gipsen, kunde syster inte längre vara tyst. Någon måtta får det ändå vara.
Taken blev iallafall spända, fast det naturliga färgvalet (limfärg) inte skulle följas.

Hade det inte varit bättre att låta ytorna tala för vår tid fullt ut istället för denna misch-masch? Vad är äkta och vad är falskt?
Syster Umbra längtar åter till arbetsro i något mer autentiska miljöer, där det är lugnt och tyst och hon slipper rännande byggjobbare och radioreklam på högsta volym.

Foto: En äkta 1700-talsmiljö. Foto: Arja Källbom

Syster Umbra har nyligen avslutat ett arbete i en bostadsrättsförening, där originalmålningar togs fram under flera lager av ”plastfärg”.  Marmoreringarna i bröstningen var av hög kvalitet, med driven målningsteknik, vackra klara färger, snygg blockindelning, och har inte behövts lagas förut i nämnvärd omfattning…på en grund av spackelfärg. Spackelfärgen på puts skulle ge ett perfekt underlag till marmoreringen, och är dessutom stark och seg och i perfekt skick. Vid arbetet att frilägga marmoreringarna, skadas de alltid något, och måste lagas i, med material och metoder överensstämmande med originalet. Slutligen fernissades de för att få en blank yta.
Marmoreringen är en del i en helhet, som visar 1920-talets ideal och hantverkskunnande, i gränslandet mellan hantverk och industrialism. Helhetsintrycket när man vid tiden klev in i denna då moderna fastighet (med alla bekvämligheter), måste ha varit magnifikt. Mer än en gång ställdes frågan; 
”Hur kunde man måla över dessa fantastiska målningar?” ”Vad tänkta man på?”

Det är lätt att fördöma dom som valde att göra detta. Den troligaste förklaringen enligt mitt synsätt är att allteftersom idealen skiftade, det kom nya typer av färger, tappades kunskapen om det dekorativa måleriet. Man förstod inte deras värde eller vad de berättar. Funktionalismens ideal förespråkade enfärgade, sparsmakade ytor och man hade kanske svårt att se skönheten i något som var ”fuskmålat”. Man föredrog ”äkta material” och förstod inte hantverkskunnandet i marmoreringarna. Att måla över allt med en enfärgad plastfärg var ju väldigt smidigt, så det gjorde man i hela entrén och i trapphusen. Dock sparades kalkmålningarna ovan bröstning, vilket man ändå av någon anledning ville behålla.
Vad väljer vi bort idag? Vad är det vi inte har kunskap om idag eller förmår att uppfatta?
Vad kommer generationerna efter oss att säga?

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Gör sällskap med 37 andra följare