You are currently browsing the tag archive for the ‘Upplevelser’ tag.

Hösten har inneburit många utbildningar.
Under Byggnadsvårdskonventet i Mariestad höll jag och en kollega en praktisk workshop kring vattenglasfärg och kalkfärg på puts för ett trettiotal deltagare. Vi hade puts med olika sorters bruk, för svagt bruk, med betonglagningar och med sprickmönster. Vi visade hur man kan stärka svag puts med utspädd kalivattenglas, hur sprickor kan slammas med armerad vattenglas och hur grundning och målning går till. På ytorna användes ren vattenglasfärg och sandkalk i en röd ockra. Även silikatkritor provades, de fungerar som akvarellpennor och förseglas med kalivattenglas. Vi diskuterade ett stort antal myter och vanliga missuppfattningar för vattenglasfärg.

Ett trettiotal blivande byggnadsantikvarier och föremålsantikvarier på Uppsala Universitet, campus Gotland fick tre dagars undervisning om Färg som Material, varvat med teori och praktik och många exempel från praktiskt yrkesliv. Vi blandade äggoljetempera, kaseinfärg, kaseintempera, kalkfärg, limfärg på harlim, målade vattenglas på gotlandskalk, strök linoljefärg och testade kallvattenfärger. Med mera..Förhoppningsvis kommer några elever att göra projektarbeten kring färg eller t o m vidareutbilda sig inom ämnet. Någon elev tänkte pausa och gå dekorationsmålarutbildningen i Tibro! Om beslut fanns där sen förut är oklart men det gladde mig ändå.

En skräddarsydd kurs för två personer ett veckoslut kring emulsionsfärger för screentryck innebar många varianter av kalkkasein och torkande oljor och vegetabilska klister i olika styrkor och konsistens. Att hålla en sådan kurs ger även läraren många nya insikter, eftersom kraven också är annorlunda för en sådan färgapplikation, jämfört med penselmålning.

Att ha kunskap är bra, men vad är den värd om inte andra kan ta del av den? Att dela med sig av den till studenter och yrkesfolk ger även glädje och inspiration tillbaka. Mina egna vidareutbildningar har under hösten handlat om fördjupning i äggoljetempera och även i den uråldriga japanska tygfärgningskonsten shibori. Kreativitet .

The purpose of education
is to replace an empty mind 
with an open one

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Annonser

Tänk.
Att grusvägen invid oss varit en riksväg mellan Jönköping och Kalmar. Svårt att tro om man inte vet.
Det förklarar milmärkena av sten och gjutjärn.

Att vår lilla bäck varit en häradsbäck, och gräns mellan två häraden. Egna landområden av rättslig natur, med anor från vikingatid. Svårt att tro om man inte vet. Det finns ju inget med bäcken som skulle tyda på något annat än att det är en liten –dock söt- obetydlig bäck genom det småländska landskapet.

Att den igenväxta vägen över ängen, är den gamla byvägen. Vägen där jag och hunden går och bonden ibland far över med sin traktor. Det förklarar varför den är stensatt, delvis med huggen granit.Att ruinerna i skogen är resterna från Bergs kvarn, där bönderna malde sitt mjöl. Vattennivån var så låg att man bara kunde mala i vår- och höstflod. Det förklarar de stora stenvallarna.

Att samlingen med ängslador är unika i länet, visar en inventering som Länsstyrelsen låtit göra. En rest av en tid då det värdefulla ängsgräset invid skogsbrynen, vattendrag och våtmarker togs in i ängsladorna och kördes hem under vintern när marken var frusen. Ängen var värdefull och uttrycket ”Ängen är åkerns moder” visar dess höga värde. För av ängen blev mat till djuren och deras gödsel kunde användas till åkerns grödor som ju blev mat åt människorna.

Att vi bor mitt i ett riksintresse för kulturmiljövården. Dit hör allt jag nämnt men också alla de fornlämningar som finns här. Som visar att det är en gammal trakt.

Att Hiarum betyder Stor öppen plats för vilda djur. Platsen finns belagd i skrivna källor från 1500-talet. Ja, en stor öppen plats med stenmurar, rösen, vilda och tama djur, med bönder som brukar marken och håller den öppen.Markerna viskar sina minnen.
Nu vet jag! Och jag är så glad! Nu älskar jag markerna ändå mer.

Ängslador

Ett levande landskap.
Foto: Arja Källbom

 

Gjutjärn är ett material som ligger oss på Station Ormaryd AB varmt om hjärtat. Så är det också ett material som vi arbetat med i många år. Bergsvättarna utanför entrén till Jernkontoret fascinerar; vilka muskulösa små, mäktiga varelser!  Byggnaden är uppförd 1874-75; en gyllene tid för svensk gjutproduktion. Dessa Bergsvättar tillverkades av Bolinders Mekaniska Verkstad. Vi blev positivt överraskade över Elias Cornells ”Modernitetens fingeravtryck – gjutjärnets som byggnadstekniskt och dekorativt material”, en licentiathandling som omvandlats till en vacker och intressant bok efter författarens död. Mumma för två metallurger!

Foto: Arja Källbom

Att kunna blanda vilken kulör som helst, vilken färgtyp som helst är en stor frihet. Jag vet att färgen är sund, beprövad och ogiftig och jag kan kontrollera dess innehåll – till skillnad mot köpefärg. Vanligast är att jag blandar äggoljetempera, limfärg eller linoljefärg, även kalkfärg förekommer ibland. Kasein kan användas i både äggoljetempera och i egen emulsion med oljor. Linoljor kan ges tillägg i form av linstandolja eller harts, vax beroende på användningsområde och önskat utseende. Jordfärgerna är mina favoriter, de är stabila, ogifiga, ljus/luft/kalkäkta. En riktigt bra färg ska vara komposterbar enligt min åsikt. Att dessutom ha möjlighet att marmorera, ådringsmåla eller måla sina egna tapeter är en ynnest. Underbara frihet!
Idel torrpigment i min verkstad Foto: Arja Källbom 

 

Fler än Syster Umbra är förtjust i tempera. Alma passar på att ta några slick ur målarhinken när jag vänder mig bort..men jag är inte så orolig för hennes hälsa. Äggoljetempera är en ogiftig och ekologisk färg, åtminstone om man använder jordpigment. Färgen innehåller rå linolja, ekologiska ägg, vatten och oorganiska pigment.


Den är dessutom vacker och livfull, lättmålad och dryg. En dryg färg är billig, eftersom den räcker till stora ytor. Verktyg görs lätt rent med vatten och såpa eller olivtvål. Temperan tar fram pigmentens kulörer, och återkastar ljuset på ett sätt som ändras med ljuset. Mumma.

Nymålad äggoljetempera på originalputs från 1917.
Foton: Arja Källbom

I de mest anspråkslösa villorna, från utsidan sett iallafall, kan finnas de mest fantastiska skatter. I en villa från 1926, byggt av en konstnär, finns muralmålerier och skatter utöver det vanliga. Målningar av vikingagidar, grekiska gudar..mystiska väsen..som om denne man och hans son hade fått gåvor direkt från gudarna. Näcken och diserna förtrollade mig och håller mig fortfarande i sitt grepp. Och med dessa målningar kommer jag att få förmånen att jobba med i år. Fler bilder kommer senare. Jag längtar redan.


Nyss hemkommen efter en underbar kurshelg med målarkollega på Wiks Folkhögskola. Slottsområde är fantastiskt vackert. Ämnet för kursen var screentryckning, och det var vansinnigt roligt! Kollegan och jag tryckte tapetmönster och gamla fotografier på stationshus och människor..och det var inspirerande att träffa andra människor och få ta del av deras alster och ideér. Att trycka mormors brev till barnbarnet, jämte ett foto av mormor som liten skidåkande flicka var väldigt vacker hyllning. Att göra ett foto av en minicooper i närmare 15 variantioner av färger, positiv/negativ, med/utan infällda färgfält fick fart på fantasin. Själv tryckte jag upp papegojtapeten från Skännninge tapetfabrik, blocktryck från mitten av 1700-talet på papper, mappar och kartong. Dom väntar nu på handkolorering efter förlaga. Gamla fotografier av Ormaryds stationshus blev också tryckta på grön och ockraröd botten samt även den tilltänkta nya företagsloggan. Kreativt roligt, och det gav mersmak. Nu vill jag vidare med fotoscreen, så att jag kan trycka upp egna foton!

Foton: Arja Källbom

Denna putsfasad mötte mig för nån dag sedan i Gamla Stan i Stockholm, och förälskelsen var ögonblicklig. Barockhuset är Oxenstiernska Palatset i Stockholm och ritades av Jean de la Vallée.Vad är det med hans byggnader, som fångar mitt intresse så?
Det är något med proportionerna och de utsökta detaljerna. I Jönköping finns en favoritbyggnad, ritad av samme arkitekt; Göta Hovrätt, ett mästerverk från 1665  i sandsten från Vätternbygderna. Det används faktiskt fortfarande som det den var tänkt för. Eventuellt var det fadern Simon som gjorde ritningarna.

Oxenstiernska palatset är en del i ett större komplex som aldrig fullbordades när rikskanslern dog 1654. Det är ett statligt byggnadsminne. Bottenvåningen är byggd i rusticerande sandsten och varannan våning är en halvvåning, mezzanin. Även fasaddetaljer och fönsteromfattningar är i sandsten. Fasadens delar är försmått förskjutna för att trolla med gatuperspektivet. Byggnaden berättar om inspiration från Rom, byggd för en mycket mäktig man och ritat av rikets främste arkitekt.

Putsen är livfull och så otroligt vacker i sin ljust röda kulör.
Foto: Arja Källbom

I Landsbro utanför Vetlanda finns en imponerande lagerbyggnad, 165 meter lång och 38 meter bred. Det uppfördes 1946-1947 av dåvarande Borohus som virkesmagasin. Efter andra världkriget var efterfrågan på trävaror för husbyggnation och annan byggnation stort, vilket denna byggnad vittnar om. De samhällshistoriska, teknik- och industrihistoriska värdena som byggnaden representerar är stora. Hilding Brosénius titade byggnaden och konstruerade dess karakteristiska och sinnrika takstolar. Takstolar, balkar och ramar tillverkades på golven i monteringshallar på Borohus; virket limmades och spikades avdiagonalt ställda brädor, kantade med brädflänsar. Samma konstruktion använde Brosenius även för militära byggnader.

Upplevelsen av byggnaden är imponerande, högtidlig och lite sakral. Vilken rymd! Den invändiga takhöjden på 21 m får byggnaden att kännas som en katedral, och det mjuka ljuset når takstolar, väggar och virke genom överljusfönster i ljus plast. Traversen används inte längre, men var då nödvändig för att utnyttja byggnadens lagringspotential till fullo.
Kanske blir byggnaden ett byggnadsminne, den är sannerligen unik. Den kallas i folkmun för Noaks Ark.
Syster Umbra tar förnärvarande fram ett åtgärdsprogram för byggnaden.

Foton: Arja Källbom

Att man kan bli så fullständigt förlorad i en vallmo! Vilka färger och vilka former!
Bländande kalk, spansk hematitjord och grönjord och obränd umbra skulle finnas på min palett för att efterlikna denna underbara skala med jordens egna färger. Naturen är en fantastisk inspiratör.
Foto: Arja Källbom

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Gör sällskap med 37 andra följare

Annonser