Förra veckan hölls ett specialseminarium i Uppsala om nordisk furutjära, med deltagare från Sverige, Norge och Finland. Arrangörer var Svenska Kyrkan och Hantverkslaboratoriet. Syftet var att diskutera kring särskilda frågeställningar och även hur vi kan gå tillväga för att öka kunskapen om tjära. Furutjära är ett nordiskt kulturarv, och framställning och användning av tjära för olika ändamål var allmän kunskap som i stort sett försvann i början på 1900-talet/efter andra världskriget. Med mödosamma steg återtas förlorad kunskap och tjära har varit föremål för disputation i Norge/Inger-Marie Egenberg och Finland/Antti Pihkala. Inom kort kommer två s k Vårda Väl blad från Riksantikvarieämbetet om tillverkning och bedömning av furutjära. Nedan en länk om kunskapssammanställning från i fjol.

Här är några små axplock. B la fick vi höra om kyrkan i Röros, som på 1790-talet fick sitt tjärskikt som fortfarande finns där idag. Pansarskiktet består av tjära, krossat kol och sand och är effektivt skydd mot solens nedbrytande strålning. Vi fick också många historiska bevis för hur man kokat in tjära, till beck som applicerades varm. Ett exempel på det är dessa glasliknande ytor på spån från Asby kyrka. Försök med inkokning, kol och sandinblandning, årliga omtjärningar mm har gjorts bl a i Höyul och Sodankylä. Vi fick också veta mer om tjärproduktion i de nordiska länderna, tjärbank i Norge.

flaskor
Gyllene furutjära. Foton Arja Källbom

röros
Spån från Röros kyrka, med pansarskikt från 1780-tal.

asby-kyrka-web
Spån från Asby kyrka, troligen med beck.