You are currently browsing the tag archive for the ‘Kulturmiljövård’ tag.

Få byggnader i landet kan mäta sig med Skokloster, privatpalatset som Wrangel byggde på 1600-talet.  Under flera års tid har taket lagts om , och ett omfattande arbete har skett där takstolar reparerats och huggits om, omläktning, undermurning av tegel på öppen läkt, plåtarbeten mm har utförts.Exempel på entreprenörer är timmermän från Traditionsbärarna och plåtslagare från Vikens Plåt. Byggnaden, arbetes omfattning och kvalitet är anmärkningsvärd.

Vi besökte Skokloster och tog ut färgprover från målad svartplåt, för färgarkeologiska undersökningar. Vi tog också med oss äldre plåt för metallografiska undersökningar. Tanken är att utarbeta procedurer för färgundersökningar av äldre bemålad plåt, och även undersöka vad plåten kan säga oss i olika avseenden. Arbetet sker i projektet som vi jobbar i å t Hantverkslaboratoriet; Målning av takplåt för kulturhistoriska byggnader.

Foton Arja Källbom

Annonser

Förra veckan hölls ett specialseminarium i Uppsala om nordisk furutjära, med deltagare från Sverige, Norge och Finland. Arrangörer var Svenska Kyrkan och Hantverkslaboratoriet. Syftet var att diskutera kring särskilda frågeställningar och även hur vi kan gå tillväga för att öka kunskapen om tjära. Furutjära är ett nordiskt kulturarv, och framställning och användning av tjära för olika ändamål var allmän kunskap som i stort sett försvann i början på 1900-talet/efter andra världskriget. Med mödosamma steg återtas förlorad kunskap och tjära har varit föremål för disputation i Norge/Inger-Marie Egenberg och Finland/Antti Pihkala. Inom kort kommer två s k Vårda Väl blad från Riksantikvarieämbetet om tillverkning och bedömning av furutjära. Nedan en länk om kunskapssammanställning från i fjol.

Här är några små axplock. B la fick vi höra om kyrkan i Röros, som på 1790-talet fick sitt tjärskikt som fortfarande finns där idag. Pansarskiktet består av tjära, krossat kol och sand och är effektivt skydd mot solens nedbrytande strålning. Vi fick också många historiska bevis för hur man kokat in tjära, till beck som applicerades varm. Ett exempel på det är dessa glasliknande ytor på spån från Asby kyrka. Försök med inkokning, kol och sandinblandning, årliga omtjärningar mm har gjorts bl a i Höyul och Sodankylä. Vi fick också veta mer om tjärproduktion i de nordiska länderna, tjärbank i Norge.

flaskor
Gyllene furutjära. Foton Arja Källbom

röros
Spån från Röros kyrka, med pansarskikt från 1780-tal.

asby-kyrka-web
Spån från Asby kyrka, troligen med beck.

Vi har gjort en kunskapssammanställning om tjära på trätak på uppdrag av Hantverkslaboratoriet/ Svenska Kyrkan om tjära.

rapportfront mini

Tjära har producerats under mer än tusen år, både småskaligt och storskaligt med ett stort antal metoder. Torrdestillation/pyrolys är en av de äldsta pyrotekniska produktionsmetoderna näst efter metallframställning. Under stormaktstiden var Sverige världens största exportör av tjära, som var landets tredje största exportprodukt efter järn och koppar. Tjära hade ett brett användningsområde till skepp, byggnader och folkmedicin. Man använde både lövträtjära och barrträtjära. Omkring mitten av 1900-talet övergavs töretjära till förmån för andra produkter. Det resulterade i att vi nu har brutna traditioner och ett stort kunskapsbortfall kring inhemsk tillverkning, kvalitetsbestämning och materialkarakteristik samt kunskaper om applicering, då tjärtillverkningen i princip dog ut. I Finland och Norge har man i större omfattning återtagit mer kunskap, där tjära blivit föremål för forskningsprojekt och avhandlingar kring tjärning av kyrkliga stavspåntak. Använda tjärtyper och förekomst av arbetsbeskrivningar varierar mellan Sverige, Norge och Finland. Det finns olika synsätt och erfarenheter mellan de nordiska länderna beträffande tjärans ev. förbehandling, förvärmning vid applicering, antalet strykningar och årstid för applicering mm. Om detta och mycket mer kan du läsa i rapporten som går att ladda ner här eller beställas från Göteborgs Universitet.

Pappspända tak är ett smart sätt att relativt enkelt få ett slätt tak. Ett trasigt enfärgat tak t ex ett vitt tak, är lätt att laga och det kan en lekman klara av. Skador spikas ihop och makuleras med torr- och våtremsa över spikremsorna. Om det saknas papp kompletterar man genom att spänna ny papp. I princip gör man så med ett dekorationsmålat trasigt tak också. Det blir ofta mer komplicerat eftersom man vill bevara så mycket originalmaterial som möjligt, och när man för ihop trasiga flikar så vill man att linjer och mönster ska passa i varandra. Det är svårt och ska utföras av erfaren restaureringsmålare eller konservator.

Nyspänd pappyta kan bli tämligen oregelbunden beroende på hur mycket som kan sparas. Taket rengörs med speciell rengöringssvamp innan makulering sker med torr och våtremsa. Över dekorationsmålerier är det ofta att föredra att bara använda en smal våtremsa. Ofta är taken rejält smutsiga. Fuktskador spärras och patenteras (målas med mager oljefärg). Även nyspänd papp patenteras. Ibland är det nödvändigt att patentera större enfärgade ytor om det ska målas om eftersom pappen kan blöda fram missfärgande cellulosaämnen eller spjälka. Nymålning sker med limfärg som bryts i rätt kulör och schabloner nytillverkas för komplettering. Många gånger har målarna använt organiska färger t ex till streckdragning och då är goache ett alternativ för nylinjering. Goache är en kaseintempera på konstnärstub och vattenlöslig. Torrpasteller kan användas för att jämna till övergångar mellan skarvar. Lagningar går sällan att få helt osynliga eftersom det är mycket svårt att bryta exakt rätt kulör i limfärg, som ljusnar ca 50 % när det torkar. När inget längre stör ögat upplevs det som harmoniskt. Det är helt och fint igen!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

F d tingshuset i Sölvesborg är en av Blekinges mest berömda byggnader, ritad av Gunnar Asplund 1919. Hit kommer det arkitektstuderande på besök från hela världen, för att studera den magnifika arkitekturen i tidig 1920-talsklassicism. Trots att byggnaden inte är särskilt stor upplevs den som sådan, när man möter den monumentala strama gaveln som ligger i rak linje med järnvägsstationen. Den segmentformade entrén är lik stationshusets entré.
Tingshuset är byggnadsminne sedan drygt 20 år och ägs av Sölvesborgs kommun. Byggnaden är belägen inom riksintresseområde. Sölvesborgs stad stadsplan är ett av landets bäst bevarade exempel på senmedeltidens regelbundna torgstäder. Staden växte upp i skydd av Sölvesborgs slott, ett av medeltidens viktigaste danska riksfästen. Efter en stadsbrand 1801 återuppbyggdes handelsstaden med en ännu delvis väl bevarad småskalig bebyggelse. Se en utmärkt film om tingshusets arkitektur här. 

Bland Asplunds mest berömda verk kan nämnas stadsbiblioteket och Skogskyrkogården (tillsammans med Sigurd Lewerentz) i Stockholm. Han riktade även utställningspaviljongerna på Stockholmsutställningen 1930, tillbyggnaden på Göteborgs rådhus samt Stockholms stadsarkiv som var hans sista projekt. I Tingshuset i Sölvesborg gjorde han ”prototypen” till det runda rummet (med delvis utanpåliggande trapphus), som är snarlikt det i Stockholms stadshus.
Asplund var mycket intresserad av bygget och deltog i hela processen. Han utformade även interiörens och möbler, såsom domarstolen, bord, golvur och tavlan över ingången. Asplund var mycket noggrann och lade stor omsorg vid detaljerna. Det lilla runda fönstret i tingssalen ger på eftermiddagen en ljusinsläpp som faller på vittnesplatsen. Det infallande ljuset har kallats för ”sanningens ljus”. Många runda former återkommer i träsnickerier, rumsutformning, fönster m.m.

Nämndemannarummet har återfått sina ursprungsfärger i svart, pompeijanskt rött och stramt gråblågrönt. På tur härnäst är tingssalen. Projektering och färgarkeologiska undersökningar utförs av Ankdammen konsult och Ivar Wenster. Vi deltar i färgundersökningarna. Foton: Arja Källbom

Detta bildspel kräver JavaScript.

Den 2-4 oktober hölls Byggnadsvårdens konvent 2013 i Mariestad, och arrangörerna var Hantverkslaboratoriet, Västarvet, Riksantikvarieämbetet och Svenska Byggnadsvårdsföreningen. Det var det första konventet, och förhoppningsvis det första av många kommande! Göran Gudmundsson invigningstalade och gjorde många träffsäkra spaningar. Parallella föreläsningar inom aktuella ämnen från Sverige och våra grannländer, praktiska workshops, materialutställningar..och många tillfällen att möta gamla och nya bekantskaper. En underbar mix, som gav inspiration, glädje, utbildning och många fantastiska möten med spännande människor. Ju längre konventet pågick, desto gladare och mer öppenhjärtiga verkade folk bli. Det var lätt att  ta kontakt med främmande människor och diskutera ev samarbete.  Syster Umbra höll föredrag om kaseinfärger. Antalet besökare var ca 360 personer från de nordiska länderna, plus alla föreläsare och arrangörer. Tre toppendagar! Foton: Arja Källbom

Detta bildspel kräver JavaScript.

I det pågående tapetprojektet med småländskt schablonmåleri hade jag turen och lyckan att få besöka en ståtlig mangårdsbyggnad från början av 1800-talet. Där finns en stor sal som är i princip orörd från ca 1830. Det är ett unikum i sig. En vacker schablonmålad tapet med medaljonger, palmetter, ananaskottar och girlanger med skira blomklockor kändes märkligt bekant. Det är frågan om en översättning av en kostbar maskintryckt fransk empirtapet från ca 1830, som bl a har återfunnits på Kvarnarps Gård i Eksjö. Den maskintryckta tapeten finns beskriven i Tapetboken av Ingela Broström et al.  Hur har mönstret hamnat här? Någon har en gång haft tillgång till den maskintryckta tapeten och velat pryda sitt hem med det. Någon med god ekonomi och smak för det exklusiva.

Fransk empirtapet på Kvarnarps gård i Eksjö. Foto Arja Källbom

Fransk empirtapet på Kvarnarps gård i Eksjö.
Foto Arja Källbom

Den maskintryckta tapeten är tryckt med precision i limfärg med olika nyanser av pariserblått, liksom den schablontryckta (som dock har mindre kontrast mellan bottenfärg och mönster). Den schablontryckta är målad på plats på ark av linnelump som tapetserats på timrets och dess bottenfärg är i omväxlande iriserande vita och blå fält som fördrivits in i varandra på ett mjukt sätt. Malvorna är distinkta i den maskintryckta, i den handmålade är en del kulörer halvgenomskinliga och de är mer diffusa. Malvorna har tillverkats av tre schabloner; en bottenfärg i mellanton, en för mörkbruna skuggor och en för vita dagrar. det är dessutom fråga om två storlekar på girlanger så det har totalt gått åt 6 schabloner för girlangerna.  I trapphallen har samma mönster funnits i en annan färgställning, man har tagit hand om en trädörr till en garderob. Båda tapeterna är målade av en skicklig målare. Om du frågar mig vilken av tapeterna som är vackrast så är valet lätt och svårt på samma gång. Den handgjorda tapeterna har en skönhet och ett liv som den perfekta maskintryckta inte har. Däremot kan jag inte välja vilken av de handmålade som är vackrast, de kommer på delad förstaplats. Upplevelsen av det blå rummet är fantastiskt. fransk empir i småländsk tappning.

Schablonmålad empirtapet i samma mönster men på iriserande botten. Foto: Arja Källbom

Schablonmålad empirtapet i samma mönster men på iriserande botten. Foto: Arja Källbom

Samma mönster i annan färgställning, på stående hyvlad plank. Foto: Arja Källbom

Samma mönster i annan färgställning, på stående hyvlad plank. Foto: Arja Källbom

Nu har förstudien om vattenglas och silikatfärger startat!

Förra gången var det ju mjölk- och kaseinfärger som var ämnet för mitt gästhantverkarprojekt vid Göteborgs Universitet.
Har hunnit med studiebesök vid Tuna Kyrka utanför Vimmerby som färgas om med silikatfärg just nu, för att diskutera färg med murare och tillverkare..och provmåla färgen . Lite lik en limfärg, faktiskt. Med intressanta egenskaper som ger den en lång livslängd.
Tomtehuset i Göteborg och innergården vid Göteborgs Stadsmuseum dekorationsmålades med silikatfärg på 1890-talet. Båda  byggnaderna har konserverats men ger ändå en indikation på färgtypens goda  utomhusbeständighet. Nu startar en studie om silikatets kemi och egenskaper, användning. 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Foton Arja Källbom.

Jag träffade eleverna på målarutbildningen i Mariestad, åtta mycket duktiga och kompetenta målare med stor vetgirighet kring äldre måleritekniker och material. En stor del av dagen ägnade vi åt att diskutera egenskaper hos pigment och bindemedel och olika underlag, att blanda äggoljetempera, mjölk- och kaseinfärg.  Vi tillverkade varianter av kaseinkalkfärg och ammoniumkasein, på både karg och kaseinpulver, äggkaseintempera, kaseintempera. Det var roligt och inspirerande.

Uppstrykning av kaseintempera.

Uppstrykning av kaseinäggoljetempera.

Jag fick se deras uppmålningar av schablonmönstren från Kalmar län, det var väldigt intressant att se dom i ursprungliga, rena färgställningar och även i oväntade nya färgställningar.  Intrycket av att se mönstret på en hel vägg eller större yta är markant annorlunda mot ett litet fragment i ett museimagasin. Nästa gång dessa duktiga målare ska göra schablonmålningar  kanske dom väljer kaseinlimfärg istället, ett tåligare och mer hållbart alternativ än vanlig cellulosalimfärg. Eller i en emulsionsfärg av något slag. Nu har dom några fler valmöjligheter.

Ett prov på en schablonmålning tas ned. Till vänster Tom Granat.

Ett prov på en schablonmålning tas ned. Till höger Tom Granat.

Vattenglas uppfanns av alkemisterna under medeltiden. Tack alkemisterna för alla uppfinningar som ni sprang på i jakten på Fullkomligheten! Utan er hade många av vår vetenskaper inte existerat. I synnerhet inte kemin.

Tysken Keim tog ett patent på silikatfärger på 1870-talet. Det är enkelt uttryckt, ett flytande silikat och kan användas i en rad tillämpningar. Silikatfärger är diffusionsöppna, kemikalieresistenta, vädertåliga, värmetåliga, ogiftiga (men basiska) och har en mycket lång livslängd. Det finns faktiskt byggnader kvar från 1800-talet som inte övermålats.

keim_felsblock_07
Jag har beviljats ett nytt gästhantverkarprojekt av Hantverkslaboratoriet, där vattenglas och silikatfärger är föremål för fördjupade studier; kemi, egenskaper, karakteristik, tillämpning, applicering etc. Som motivering anges:
”Projektet är intressant och väl formulerat. Arja Källbom har i ett tidigare gästhantverkarprojekt visat att hon har kompetens att fullfölja ett liknande projekt. Det är ett angeläget område som också ansluter till Hantverkslaboratoriets och kulturvårdens kompetensområde. Vattenglas och silikatfärg är en traditionell färgtyp som skulle kunna få betydelse i modernt byggande. Det är ett miljömässigt fördelaktigt färgval med goda tekniska egenskaper. Att kunna visa på nya tillämpningar för traditionella tekniker och material är en angelägen uppgift för Hantverkslaboratoriet.”

Tack för förnyat förtroende. Arbetet kommer att utföras i huvudsak under 2013. Jag ser fram emot detta!

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Gör sällskap med 37 andra följare

Annonser